Idén till den här ölen har jag suttit på i några år, men aldrig riktigt kommit till skott att förverkliga. Nu var det dock dags att brygga min egna skapelse, en "Farmhouse Pilsner".
Snabb efterforskning visar dock att jag inte alls är först på jordklotet med denna idé om att brygga en rustikare pilsner och kalla den något med "farmhouse". Det är ju egentligen en ganska konstig idé eftersom det känns som två stilar av öl, lager och farmhouse/saison, som står ganska långt ifrån varandra när det gäller filosofi. Det blir liksom det renaste och det ruffigaste på en och samma gång. Jag är heller inte dummare än att jag förstår att det smakmässigt kanske inte kommer vara så mycket farmhouse över den här ölen alls då det till 90% kommer smaka tysk pilsner, men att i en lageröl få in en touch av farmhouse i mitt lilla bryggeri stämmer ganska väl med det den känsla jag bär på kring ölbryggning, om man kan förklara det så. Om jag drev ett riktigt bryggeri hade jag velat göra det ute på landsbyggden i en naturskön och rustik miljö där saison- och lageröl var huvudspåret.
Tanken kring ölet är ganska enkelt. Jag vill använda samma maltnota och humle till denna öl som jag använder till husets Saison. Det kan givetvis bli justeringar till framtida bryggning då lagerjästen kanske krockar med vissa ingredienser som en saisonjäst gifter sig med, men till detta inledande försök blir ingredienserna densamma. Eftersom jag sällan ser någon mening med att lageröl ska vara över 5% så är det bara att justera mängderna i bryggprogrammet mot målet på 4.5% med ett FG runt 1.010. Även vattenprofilen kommer innehålla mer sulfater än vad jag hade valt vid en lagerbryggning.
Som jäst blir det trotjänaren SafLager W-34/70 som jag tänkte försöka jäsa lite svalare än tidigare. Enligt Fermentis trivs den bäst i 12 grader, men jag har sett många andra hembryggare jäsa i lägre temperaturer än så. Eftersom jag inte litar på temperaturstyrningen eller mätningen från RAPT Pill till 100% så kommer jag ställa termostaten i jäskylen på 9 grader, vilket innebär att vörttemperaturen borde vara ca 2 grader högre, vilket borde ge mig 11 graders jästemperatur på vörten. Detta är en sak värd att tänka på, att temperaturen på vörten kan skilja sig en hel del från den omgivande temperaturen. Jag har flera gånger använt 34/70 och ställt i termostaten på 12-13 grader, vilket kan ha inneburit att vörten under aktiv jäsning kan ha klättrat upp i 14-15 grader, vilket ju är ganska varmt för en lager.
I övrigt så är det inte så mycket att skriva om receptet utan det är bara att brygga, jäsa och sedan inleda den långa lagerväntan på 4-6 veckor för att se om detta med en Farmhouse lager är en bra eller dålig idé.
Namn: Farmhouse Pilsner Stil: Semi-tysk pilsner Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 96% Beräknad mängd till jäskärl: 11 liter Mängd till jäskärl: 11 liter Beräknat SRM/EBC: 3/6 Beräknat OG: 1.045 Koktid: 90 min Beräknat IBU: 40 OG: 1.048 FG: 1.012 ABV: 4.7%
Den här ölen bryggdes den 26/7 i syftet att stilla ett sug efter lite humligare och fruktigare öl mot slutet av sommaren.
Det krävs inget tränat öga för att se att ölet, även om det vid fotografering legat på fat i ganska exakt en månad, råkat ut för en del oxidering. Men, innan vi sågar ölet sönder och samman så tar vi en titt på receptet.
Att välhumlad hembrygd öl oxiderar ganska fort är inte särskilt ovanligt. Tanken med denna öl var att bjuda på en litet touch av karamellmalt, så den skulle inte vara superljus. Det man ser på bilden är dock ett ganska typiskt utseende för en Pale Ale/IPA som oxiderat. Att ölen utsatts för syre är inte den enda boven i dramat, utan jag lyckades inte separera humlen lika väl som jag vanligtvis gör. Anledningen till detta var att jag var tvungen att fiska upp den flytande hydrometern från jäskärlet innan ölet flyttades till fat. Ölet fick jäsa i min Fermenter King Jr. vilket är ett kärl som behöver trycksättas för att via en flytande kula med tillhörande slang kunna flytta ölet via ytan. Jag ville dock inte trycksätta kärlet med RAPT Pill i, för jag inte vet om den skulle hantera trycket. Det var alltså bara att försöka fiska upp den utan plaska för mycket. En annan metod jag därför fick skippa var att trycksätta kärlet i något dygn medan det kallkrashade, vilket brukar göra att humlen ganska snabbt trycks ner i botten av jäskärlet. Båda dessa avvikelser gjorde att mer humlepartiklar än nödvändigt följde med ner i fatet. Resultatet blev därefter.
Smakmässigt är det nog på sin plats att använda begreppet felsmaker. Det finns inget infekterat eller jäsrelaterat med ölet, men det är är både för beskt och humlekaraktären är för generisk. Doftar man på det finner man en fräsch men något generisk humlekaraktär men inslag av ljusa frukter. Någon tydlig passionsfrukt, vilket var en av huvudsmakerna jag siktade på, hittar jag inte. Det luktar gott, men man förstår också att smakerna inte kommer bjuda på något spännande. Ovanligt nog var jag lite för generös med humlen på den varma sidan vilket ledde till ett för högt IBU. Detta i kombination med bristande separering av humle efter jäsning, ger en klassiskt medioker Pale Ale/IPA. Även om jag inte är någon mästare på att brygga Pale Ale/IPA var detta ovanligt dåligt för att vara mig. Eftersom det inte finns något kring bryggdagen att anmärka på så drar jag den redan kända slutsatsen att undvikandet av syre efter jäsning inte är enbart handlar om att flytta ölet från jäskärl till fat med så lite oxidering som möjligt, utan det handlar lika mycket om att avlägsna så mycket humle som möjligt före ölet flyttas.
Semestertider brukar för de flesta hembryggare kunna vara en tid man trappar upp på bryggandet eftersom det infinner sig mer tid för fritidsintressen och annat man kanske vanligtvis inte hinner med. I mitt fall har det inte riktigt varit så de senaste åren utan istället brukar jag försöka ha sommarens öl bryggda i början på maj. I skrivande stund är det slutet på juli och småbittert kan jag konstatera att jag ej haft en duglig lager på fat under de senaste veckorna. Efter avklarad bilsemester söderöver har det nu dykt upp några dagar med lite sämre väder och inget planerat i familjekalendern, så då är det bryggdags.
I vintras köpte jag på mig några påsar av den australiensiska humlesorten Viv Secret, vilket är en sort jag använt flera gånger till både pale ale och IPA, även om det är ett tag sedan sist. Min första bryggning med humlen, vilket jag tror var en välhumlad pale ale, är ett sådant där hembryggarminne jag nog aldrig kommer att glömma. Första provet från kranen hade en otroligt stark och trevlig doft av passionsfrukt och aprikos som gjort att jag hänger mig kvar vid humlesorten. Smakmässigt är den som många andra "modernare" humlesorter, något klen i sin ensamhet men kan i kombination med andra humlesorter lyfta både doft och smak till fina nivåer.
Även om jag ibland bråkar lite om hur en stor del av dagens IPA och pale ale alla smakar samma sak så håller jag mig inte nödvändigtvis borta från New England-liknande öl. Ska jag dricka häjs så väljer jag det som beskrivs vara mer åt passionsfrukt, citrus och ananas-hållet, och håller mig borta från det som beskrivs som mango, guava mm. När man ska brygga är det allt annat än enkelt att navigera sig bland dessa sorter som alla utgår från tropiska smaker, men eftersom jag visste att Vic Secret kan leverera mängder av passionsfrukt och jag var sugen på att brygga något lite mer modernt än vad det annars brukar bli så åkte de där påsarna från i vintras fram. Denna bryggning ville jag para Vic Secret med en annan sort som spelar på samma smakregister, och gärna något annat än sedan länge beprövad Citra och Mosaik, även om sistnämnda tillsammans med Vic Secret tidigare varit något av en superkombination. Efter att kikat på vad som fanns att tillgå på Mr. Malt så föll valet på Rakau, som jag inte har något minne av att jag prövat tidigare.
Eftersom det ska bli en modern pale ale med mycket beska, kanske tillräckligt mycket för att kalla det IPA, blir fokuset på humlen. I övrigt är det en kanske inte så mycket att skriva om själva receptet. Jag tycker att BRY-97 är en toppenjäst när man föredrar sin pale ale/IPA lite renare än vad som ofta beskrivs som krämig och mjuk, så den kommer får göra jobbet i jäskärlet. När det gäller maltnotan så kommer jag utgå från Maris Otter och kombinera 10% vardera av Chitmalt och Cara Gold från Crisp. En gnutta karamellmalt blir det också bara för att jag tycker det blir lite intressantare då.
Namn: ANZ Pale Ale Stil: Amerikansk Pale Ale Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 70% Beräknad mängd till jäskärl: 14 liter Mängd till jäskärl: 14 liter Beräknat SRM/EBC: 6/12 Beräknat OG: 1.053 Koktid: 60 min Beräknat IBU: 60 OG: 1.050 FG: 1.011 ABV: 5.1
Humleschema @60 min - Columbus (T-90) - 20 IBU @30 min - 50% Vic Secret och 50% Rakau - 15 IBU @15 min - 50% Vic Secret och 50% Rakau - 10 IBU @15 min - White Labs jästnäring @5 min - Protafloc @1 min - 50% Vic Secret och 50% Rakau - 15 IBU
Torrhumling vid FG - 7g/L - Vic Secret och Rakau 50/50.
Jäst Lallemand BRY-97 West Coast (2 paket) Jäst i 18-19 grader till FG
Den här ölen bryggdes den 6/4 och är min senaste version av husets Saison. Skillnaden mellan denna öl och den andra halvan är val av huvudjäst samt att denna flaskjäst med Red Star Premier Blanc. En betydligt bättre jäststam samt några månaders flaskjäsning har resulterat i ett betydligt bättre öl än den enklare fatade versionen.
Efter ganska mycket vacklande mellan olika jästsorter samt en minskad mängd bryggning senaste åren har jag troligtvis landat i att 3726 kommer bli min husjäst för Saison. Alternativen är många men kombinationen av pålitlighet och smaker gör den till den hetaste kandidaten. Det blir upp till denna öl att fastställa detta eller inte.
Först och främst är det ännu en gång väldigt tydligt för mig hur mycket tid på flaska en Saison faktiskt kräver. Efter ungefär en månad smakade jag av denna öl första gången och upplevde den då inte alls lika balanserad som nu när det hunnit gå 2-2.5 månad. Det är inte första gången jag skriver det men det tål att upprepas, en Saison kräver uppåt två månader i flaska i adekvat flaskjäsningtemperatur för att bli färdig.
Doftmässigt är det nästan för bra för att vara sant. Här blandas en härlig och balanserad mix av den klassiska saison-frukten och dess pepprighet tillsammans med jord, säd och örter. När det gäller doft har jag aldrig lyckats sätta alla dessa så väl.
Smakmässigt så är det klassisk saison-frukt up front. När den tonas ner dyker det upp toner av peppar och jord. Det finns även en mjuk och sädig maltighet som tar stor plats. Beskan skär igenom på ett snyggt sätt och ligger kvar ett tag i gommen vilket bidrar med en frisk fräschör. Lätt träig syrlighet letar sig in på slutet. Ölet är utan felsmaker och en av mina bättre säsonger på väldigt länge. Kolsyran har skilt sig något mellan flaskorna och eftersom just detta blivit ett frågetecken senaste 3-4 bryggningarna så känner jag mig nu ganska säker på att det har med kapsylerningen att göra. Den är ju dock ack så viktig för stilen. De ölen som kommit upp i korrekt kolsyrenivå är märkbart bättre och jag kan vid kapsyleringen känna vilka som fäster bättre. Drömmen vore ju att kunna säkra upp med riktiga champagnekorkar, men det är en investering jag inte är beredd att göra då dessa kräver en helt annan kapsyleringsutrustning.
Givetvis finns det rum för förbättring även om jag är supernöjd med ölet. Egentligen skulle jag vilja ha ner alkoholen till runt 5.5% så att den blir snäppet mer lättsmält. Den mjuka sädigheten från spelmalten bidrar med en hel del karaktär till ölet, men jag kan också tänka mig att tona ner den något så att ölet upplevs som ännu lite torrare och lättdrucket. Två ganska enkla saker att justera till nästa bryggning.
Landar jag att 3726 blir min husjäst eller inte? Har länge hoppats hitta en torrjäst som kan leverera tillräckligt goda resultat, men gått bet. Mest duglig för detta är Lallemand Farmhouse-jäst, som sätter Saisonsmakerna på ett utmärkt sätt, men dessvärre lämnar för mycket kropp efter sig, vilket gör att man missar den torra känslan som är ett absolut måste för Saison. Nu kommer det nog hinna bli höst innan det blir dags för nästa saisonbryggning, men jag vet redan nu att det kommer bli 3726 i det enda kärlet.
Den här ölen bryggdes den 6/4 detta år och är den "andra" halvan av husets Saison från samma bryggdag. Detta öl åkte på fat istället för flaskjäsning.
Förväntningarna på denna öl var inte skyhöga från början eftersom jag av tidigare erfarenhet vet att jästen som fick jäsa ut denna öl inte resulterar i något superspännande. Dock blev det ett extremt lättdrucket öl vilket passade mig perfekt just nu och jag ville också se vad Be-134 skulle kunna prestera tillsammans med mitt Saisonrecept.
Styrian Goldings pellets vid 60 min Saaz kottar vid 30 min och 10 min
Som med några av de torra saisonjästerna, som jag egentligen inte tror härstammar från någon Saison alls, så är doften lite spritig i kombination med kryddor och något svårplacerat "julaktigt". Tankarna far iväg åt någon slags mjukkaka med julkryddor i. Inte kanel, men åt det hållet.
När man anar spritighet i doften, eller "het alkohol för att närma sig korrekt belgisk beskrivning, brukar detta visa sig även i smaken. Det här är tveklöst en jäst som härstammar från den andra sidan av belgiska ljusa öler. Jag kommer att tänka på en trippel eller något åt Duvel-hållet. Den höga utjäsningen gör ölet lättdrucket, vilket nog också är anledningen till att den av Fermentis rekommenderas för Saison. Sedan har den kanske modifierats på något sätt för att vara lättarbetad och med hög och pålitlig utjäsning.
Smakmässigt blir den lite för enkel för en Saison. Sedan smakar det heller inte så mycket Saison, vilket är grundproblemet med Be-134. God och farligt lättdrucken öl? Tveklöst. Men Saison smakar det inte riktigt. Det finns en viss krydda i smaken, som är samma "julaktiga" jag beskrev i doften. Det landar dock en ljus fruktighet direkt på tungan, typ vit persika, som tillsammans med alkoholhettan gör att det smakmässigt drar mer åt en trippel eller annan ljus belgare, än en Saison. Det är ett välgjort öl som smakar helt okej, men på grund av jästen inte landar i rätt smakfamilj. Vinningen är lättdruckenheten vilket gör den mycket lämplig i sommartider.
En kort uppdatering av hur humleplantan "Korsta" mår drygt ett år efter plantering. När hösten börjar övergå i vinter är rekommendationen att man ska klippa ner plantan till cirka två decimeter, vilket jag inte gjorde utan väntade med till slutet av april detta år. Bilden ovan är tagen den 23 maj och som ni ser så har plantan skjutit nya skott och ser ut att må ganska bra. Gräset ser docka ut att ha tagit mer stryk, men vem bryr sig om det? Det är ganska roligt att se med vilken kraft plantan växer när den väl kommit igång. Får man några varmare dagar med sol i mitten/slutet på maj så verkar den kunna växa någon decimeter per dygn.
Plantan gav inga kottar första sommaren, vilket inte ska vara ovanligt. Förhoppningsvis kommer det kottar denna sommar i tillräcklig mängd för att kunna användas i en öl mot slutet av sommaren. Vilken typ av öl den ska användas i har jag inte bestämt, men troligtvis kommer smakerna från humlen märkas mest i något som ska torrhumlas. Att torrhumla en lager är inget jag är intresserad av. Kanske blir det en grisette eller en engelsk pale ale?
Den här ölen bryggdes den 6/3-2026 och var första tjeckiska ölet från hembryggeriet på nästa åtta år, ett konstaterande jag själv hade svårt att förstå. Dels att tiden går så fort, men att jag inte tänkt på att brygga något åt det tjeckiska hållet trots att jag gärna dricker välrenommerad öl från landet när tillfälle finns, vilket inte är något man vanligtvis hittar på systembolaget.
Receptet i korthet: Tjeckisk pilsner 5.5% IBU: 30 FG: 1.014
83% Weyermann böhmisk golvmältad pilsnermalt 7% Weyermann Carapils 5% Weyermann melanoidinmalt 4% Weyermann syramalt Saaz vid 60, 30 och 15 min. Jäst: WLP 800 (Urquell)
Det här är det absolut mest fylliga och maltiga lagerölet jag har bryggt. Alkoholstyrkan sticker inte iväg särskilt mycket med sina 5.5%, men fortfarande är det nästan lite för maltigt för min smak. Givetvis hade det varit en annan upplevelse om ölet landat på planerade cirka 4.5% istället, men trots det är jag lite förvånad över hur maltig upplevelsen är. Jag vill absolut inte påstå att det är ett resultat av LODO-bryggning, för det är inte en bryggteknik jag använder mig av, men någonstans känner jag på smakerna att detta är något annat. Det finns en fyllig sädighet i smaken som gör att tankarna dras åt LODO-hållet. Det var en bryggdag där jag lyckades hålla nere oxideringen på den varma sidan någorlunda och detta kan i kombination av maltnota, högt FG och den lite högre procenten kanske resultera i dessa smaker. Eller så inte. En LODO-bryggare hade kanske tänkt annorlunda. Ölet karaktäriseras i både doft och smak av denna maltiga sädighet samt en örtighet från humlen. Humlekaraktären försvinner dessvärre lite för mycket i smaken samt att beskan upplevs som lite väl låg för att vara en pilsner. Men, även här påverkar den en procent högre alkoholstyrkan.
Hittar inga felsmaker alls och detta kommer troligtvis vara ett öl som försvinner ganska snabbt från fatet. Jag känner att jag verkligen fick revansch i och med denna bryggning då föregående tjeckiska öl inte blev särskilt bra. Dock kommer nog vårens och sommarens gäster uppskatta ölet mer än mig då det blir lite för maltigt för min smak. Samma öl, fast på 4.5% hade nog kunnat vara en av mina bättre lagerbryggningar. Anledningen till högt OG var att det faktiskt var första gången jag bryggde en mindre sats på bryggverket (11 liter till jäskärl) och då är det också logiskt att effektiviteten blir högre än beräknat, även om det denna gång stack iväg bra mycket mer än vad jag ens kunnat förutspå.
För en eventuell ombryggning hade jag då givetvis justerat ner maltmängden då jag verkligen tycker att lager, framför allt av denna typen, ska vara mellan 4-4.5%. Även om jästen verkar ha gjort sitt jobb så hade det varit roligt att prova en tjeckisk lagerjäst som upplevs som snäppet torrare och kanske också med en lätt mineraliskt ton efter sig. Personligen föredrar jag Budvar före Pilsner Urquell (i alla fall de versionerna man hittar på svenska pubar) och den har en annan karaktär. Sedan kanske det inte har med jästen att göra, men en lite mer karaktärsfull jäst hade kanske varit intressant. Kanske blev detta rent definitionsmässigt mer av en Festbier än en tjeckisk pilsner. Gott är det oavsett och en bra utgångspunkt för vidare bryggningar av pilsner i tjeckisk stil.
Dags för ännu en bryggning av husets Saison som blir version nummer 25. Antalet säsonger som jag bryggt har jag tappat räkning på, men det borde närma sig 70-80 stycken. Borde man inte vara expert då? Ja, det kan man nog tycka. Rent receptmässigt vågar jag påstå att jag vet hur jag vill ha det och varför, men saisonjästens mystik fortsätter att intressera.
Till denna bryggning har jag valt att gå vidare från den wit-jäst jag utforskat under några bryggningar (Mangrove Jacks M21 - Belgian Wit). Det finns tveklöst wit-jäster som smakmässigt passar bra för Saison och föredrar man en jäst som framhäver en mjuk fruktighet framför krydda så är det ett fullt fungerade alternativ. Personligen upplever jag att den saknar en del av den komplexitet som jag uppskattar, den magiska blandningen av frukt, krydda och torrhet. Men, skulle jag någon gång dricka en jättegod Saison och jag sedan fick reda på att den jäst med en wit-jäst så skulle jag inte bli förvånad.
Denna bryggning blir det som vanligt en uppdelning av vörten mellan två jäskärl där enda halvan får jäsa med Blaugies-jästen (Wyeast 3726) som är en jäst jag ofta återkommer till då den är ganska pålitlig i sin utjäsning. Däremot har jag upplevt att den producerar ganska olika smaker beroende på temperaturer. Att använda olika temperaturer under pågående jäsning, dvs. höja under pågående jäsning är tillsynes ingen svår procedur. När det gäller uttrycksfull jäst tillhörande den belgiska familjen kan dessa dock producera ganska olika smaker beroende på temperatur. Att med exakthet återupprepa ett jässchema, gång på gång, med jästens olika "smakutvecklingsfaser" i beaktning är svårt. Därför föredrar jag att hålla jäsningen på en och samma temperatur då det annars blir för många parametrar att kontrollera, eftersom jag ibland vill kunna återskapa liknande förhållanden för en viss jäst. 3726 har jag flera gånger provat att jäsa förhållandevis svalt med oftast bra resultat, men denna gång kommer jag lägga mig i ett mellanläge på 23 grader.
Andra halvan får jäsa med BE-134 som är en torrjäst från Fermentis som jag inte använt på länge. Jag har egentligen inga superhöga förväntningar på den, men samtidigt är jag ganska säker på att den används av ett förhållandevis välrespekterat svenskt bryggeri som fått lovord för bland annat sina säsonger. Primärt fokus blir dock att se hur ölet som jäser med 3726 blir, så det blir det jäskärlet som får "styra" jäsningstemperaturen (eftersom jag bara har en jäskyl med termostat), samt att det kommer vara den jästen jag övervakar med RAPT Pill och RAPT Temperature Controller. Efter några jäsningar med dessa två tillbehör drar jag slutsatsen att jag inte vågar lita på "pillret" att styra temperaturen, så jag kommer använda termostatens (RAPT Temperature Controller) sensor och istället styra temperaturen inne i jäskylen och inte i vörten. Pillret har vid längre jäsningar tappat kontroll med termostaten och då vet jag inte riktigt vad som sker med temperaturen och vad som styr den. Avläsningen från pillret stämmer nog inte heller till 100% då den konstant visar 2 grader varmare än termostaten, även när avstannat eller innan den börjat. Det är fortsatt intressant att kunna läsa av den pågående jäsningen, även om SG inte stämmer riktigt med mina manuella mätningar. Det säger väl en del om hur nördig man är när man flera gånger om dagen går ner för att läsa av den pågående jäsningen på termostatens skärm. Men sådan är jag.
När det gäller receptet skiljer det sig inte mycket från senaste versionerna. Jag gillar kombinationen av en större mängd dinkelmalt (spelt) tillsammans med lite rågmalt och lite kryddig Saaz mot slutet av koket. Ganska inkörda ingredienser. Nu blir det dock intressant hur dessa gifter sig med 3726:an och om det blir att skruva något i notan till framtida bryggningar.
Till sist hoppas jag även på bättre kolsyresättning på flaskjäsningen. Har haft lite problem med både plastkorkar som går av och själva flaskjäsningen, så till denna bryggning blir det flaskjäsning med Red Star-jäst som får rehydrera i sockerlag i ca 20 minuter, allt enligt Bob Sylvester-metoden för flaskjäsning. Eftersom jag är mer intresserad av hur ölet som får jäsa med 3726 blir, kommer den halvan buteljeras medan andra halvan åker på fat, vilket givetvis är fusk bland saisonbryggare. Men ibland får man göra det lite enklare för sig. Ett intressant experiment som jag inser att jag ännu inte gjort är att dela upp satsen mellan flaskor och fat, för att se vilken man föredrar. Kanske nästa gång...
Namn: Phare XXV (3726) & Sommar 2026 (BE-134) Stil: Saison Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 72% Beräknad mängd till jäskärl: 22 liter Mängd till jäskärl: 22 liter Beräknat SRM/EBC: 4/8 Beräknat OG: 1.053 Koktid: 90 min Beräknat IBU: 35 OG: 1.054 FG: 1.007 (3726) & 1.003 (BE-134) ABV: Phare XXV (3726) 6.17% & Sommar III (BE-134) 6.7%
Humleschema @60 min – Styrian Golding Celia (T-90) – 20 IBU @30 min – Saaz (kottar) – 10 IBU @15 min – White Labs jästnäring + protafloc @10 min – Saaz (kottar) 5 IBU
Jäst Halva satsen med Wyeast 3726 Farmhouse Ale - 1 L förkultur Halva satsen med Fermentis SafAle BE-134
Ca 30 sekunder syrgas tillsattes till kärlet med 3726, före jästen.
Det är drygt 6 år sedan jag bryggde en tjeckisk pilsner och nu är det dags igen. Att det gått så pass lång tid har jag lite svårt att förstå eftersom det är en ölstil som jag gärna dricker. En anledning kan vara att det då, för 6 år sedan, inte blev särskilt bra och om jag inte missminner mig hade jag lite svårt att begripa varför, så kanske därför har jag undvikit stilen. Nu är det dock dags igen.
Börjar man undersöka recept på stilen så upplever jag att det finns två vägar att gå. Den klassiska vägen är att använda enbart pilsnermalt och dekoktionsmäska. Tjeckisk lager ska inte vara lika torr som tysk, utan det ska finnas en mjukare kropp för ölen att stå på och då fyller dekoktionsmäskningen ett syfte då det ska bidra med en djupare maltighet och komplexitet. Detta har det länge rått olika uppfattningar om. Dekoktionsmäskning är något jag velat pröva på, men det blir inte något försök denna gång då tiden inte räcker till. Istället väljer jag att bygga receptet med lite stöd från melanoidinmalt och carapils, samt att jag går på den golvmältade böhmiska pilsnermalten istället för Weyermanns vanliga pilsnermalt, eller Barke. Jag har skrivit det förr men skriver det igen, men att byta basmalt mellan de stilar man brygger är ett bra sätt att få lite extra karaktärsskillnad mellan sina brygder.
När det gäller jästen så ville jag verkligen pröva en lagerjäst som inte är torkad denna gång. När det gäller tyska lagerjäster så finns det flera bra alternativ bland torrjästutbudet, men bland de tjeckisk alternativen har jag inte lika bra koll. Eftersom detta är en stil jag inte bryggt mer än några få gånger och senast var åtta år sedan, så ville jag passa på med en klassisk jäststam som passar stilen. Vid förra bryggning valde jag av någon anledning en tysk tillfällig jäst som jag i efterhand inte kan motivera valet av. Nu blir det dock Urquell-jästen som jag hoppas ska ge rätt karaktär åt ölet.
På humlesidan blir det enligt god sed enbart Saaz. Finns ingen anledning att välja något annat.
Namn: 13° Pils (2026) Stil: Tjeckisk Pilsner Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 96% Beräknad mängd till jäskärl: 11L Mängd till jäskärl: 11L Beräknat SRM/EBC: 4/8 Beräknat OG: 1.047 Koktid: 90 min Beräknat IBU: 30 OG: 1.056 FG: 1.014 ABV: 5.5%
2026-03-05 Förbereder vattnet med jästätarmetoden. 23.6 liter vatten blir nästan 6 galleon = 12g socker och 12g blå kronjäst. Mäter upp allt vatten och tillsätter till bryggverket. Ställer tempen på 22 grader och tillsätter socker och jäst. Patinakastrullslock läggs på vattenytan.
2026-03-06 Tidig bryggdag. Mäskprogrammet var igång redan 05:55. Detta är minsta storleken på en sats som jag brygger på G40, så jag räknade med en lite högre effektivitet än vanligt. Dock stack det iväg ordentligt. Mina förhoppningar var ett OG runt 1.047, men nu drog det iväg till 1.056. Misstänkte att något blivit galet på vägen men allt verkar stämma. Pillret i jäskärlet visar OG på 1.055, så OG stämmer nog. Fick även ut beräknad mängd vört och det verkar heller inte ha tillförts för stor mängd malt. Nåväl. Förhoppningsvis blir det "bara" ett starkare öl än beräknat.
Jästen tillsattes vid 10-snåret.
2026-03-22 Pillret har visat samma SG i två dagar. Dock rör sig vattenlåset med regelbundenhet (vilket det kan göra utan att jäsning pågår). Litar dock inte riktigt på pillret så låter det vara några dagar till. Att det kan frigöras gas från ölet är möjligt, bara inte lika sannolikt som att det fortfarande jäser.
2026-03-25 Då pillret förlorat kontakten med termostaten mäter jag SG manuellt. Landar på 1.014, vilket stämmer väl med pillrets senaste läsning och också blir FG. Utjäsningen stannar på 74%, vilket är inom White Labs beräkningar (72-77%). Ölet kommer landa på 5.5% vilket är drygt 1 procent starkare än önskat, men det var flera faktorer som var svåra att beräkna vid bryggdagen. Främsta boven var den höga effektiviteten, men jag har å andra sidan inte bryggt en så pass liten volym med bryggverket förut. Nu blir det kallkrash och lagring i minst 6 veckor.
Japp, du läste rätt. Jag kommer från och med nu blogga här Saisonbloggen istället för på humlegatan.com. Anledning till bytet är att det med åren blivit både dyrare och krångligare att blogga via wordpress. Att betala flera tusen kronor om året för en .com-adress känner jag inte är hållbart längre, samt att jag faktiskt gillar det lite mer klassiska blogger-formatet som finns här. Jag är inte ute efter att bygga en hemsida med olika företagsfunktioner, utan jag vill skriva enkla inlägg om hembryggning. Sedan har jag aldrig varit särskilt nöjd med namnet humlegatan som mest var en spontanregistrering för att se om det gick att komma igång med en hemsida. Att komma på ett nytt namn till bloggen var inte heller lätt men eftersom jag oftast skriver om Saison och jag var ute efter ett enkelt namn, så fick det bli Saisonbloggen.
Som ni ser så har jag lyckats flytta med mig år av inlägg hit. Det har tagit ganska lång tid då jag flyttat varje inlägg manuellt eftersom de exportprogram som wordpress erbjöd helt enkelt inte fungerade. I och med denna flytt har jag rensat upp bland vissa inlägg, men på vissa kanske formateringen ser lite märklig ut. Annars är upplägget detsamma här som på humlegatan med blogginlägg högst upp och några olika sidor man kan navigera sig runt på.
Hoppas ni som varit besökare av humlegatan.com hittar hit. Nya inlägg om hembryggning är på gång!
Den 13:e december ifjol bryggde jag två versioner av Saison. I vanligt ordning var det en split batch där vörten delades upp på två kärl för att sedan jäsa med två olika jäster.
Humlade med: Styrian Goldings (kottar) vid 60 min till 15 IBU Saaz (kottar) vid 30 min till 10 IBU Saaz (kottar) vid 10 min till 5 IBU
En halvan fick jäsa med Mangrove Jacks M21 Belgian Wit. Andra halvan med Lallemand Farmhouse. Vörttemperatur under jäsning var 25 grader till nått FG.
Halvan jäst med M21 landade på FG 1.010 och slutligen 6% ABV. Halvan jäst med Lallemand Farmhouse landade på 1.009 FG och ett ABV på 6.2%.
Till och börja med måste jag dessvärre konstatera att det är (tror jag) tredje raka satsen av flaskjäst Saison som inte får tillräckligt med kolsyra efter avslutad flaskjäsning. Denna gång tillsatte jag carb drops individuellt till varje flaska, samt att jag tillsatte flaskningsjäst (Fermentis F2) till buteljeringshinken. Det var mer kolsyra än vid senaste misslyckandet i båda ölen, men fortfarande inte i närheten av hur det ska vara. Märkligt att det är tredje gången i rad det händer, och att det varit ett ickeproblem tidigare. Antar att jag får gå tillbaka till Bob Sylvester-metoden till fullo nästa gång.
Med det sagt är jag i övrigt väldigt nöjd med ölet. Den markant för låga nivån på kolsyran ställer givetvis till smakupplevelsen och adderar lite sötma eftersom det finns för mycket outjäst socker i flaskorna, men bortsett från det känns det i övrigt som receptet är helt rätt. Båda ölen har en mycket angenäm kryddighet som stilen efterfrågar. Det finns mer kryddighet i den jäst med Lallemand Farmhouse, vilket är logiskt eftersom den andra är en Wit-jäst. Örtigheten från humlen samspelar väl med jästprofilen till båda ölen, samt att kryddigheten från Saaz-humlen även bidrar till rätt karaktär. Jag upplever båda ölen ha en intressant maltkaraktär som jag härleder till dinkelmalten och det lilla bidraget av rågmalt. Här tycker jag man märker skillnad i att bara brygga med enbart pilsnermalt till en Saison. Det fungerar också fint, men det blir en annan komplexitet i ölet.
När det gäller maltnota och humle kommer jag inte ändra något, utan känner att jag nu spikat den delen av receptet. Vilken av ölen jag föredrar är svårare att avgöra då avsaknaden av tillräcklig kolsyra påverkar. Rent smakmässigt föredrar jag denna gång ölen jäst med Lallemand Farmhouse då den har en högre nivå av komplexitet. Samtidigt vet jag sedan tidigare att jag hade önskat en högre utjäsningsgrad från denna jäst då den samtliga tre gånger stannat runt 1.010. Även om man inte ska stirra sig blind på siffror saknas lite av den där torrheten som Saisonen ska ha, och jag är ganska säker på att en tränad öldomare hade haft synpunkter på just den punkten. Versionen jäst med M21, som jag nu använt några gånger i rad, är lättare och torrare i sin kropp, men bjuder inte riktigt på samma komplexitet i sin smakprofil. Hade båda ölen varit kolsyrade tillräckligt mycket är jag säker på att versionen jäst med Lallemand Farmhouse hade upplevts som torrare än nu, vilket hade gett den ännu ett pluspoäng. Rent stilmässigt tror jag att just den jästen lämpar sig ännu bättre för en maltnota på 100% pilsnermalt, vilket gör den till ett utmärkt val för den som nöjer sig med det.
Sammanfattningsvis var det alltså både bra och dåligt. Att jag nu kan avläsa temperaturen på vörten i jäskärlet känns roligt och ger mig lite mer exakthet kring hur jag ska lägga upp jäsningen. Intressant att skiljer sig två grader från läsningen från termostatens givare utanpå kärlet och "pillrets" som läser av den jäsande ölens temperatur. Intressant att också kunna konstatera att när man för viss jäst (i detta fall M21) tror att den tagit en paus, fastän man vet att den kommer igång igenom om några dagar, faktiskt jäser vidare. Avläsningen från pillret går ner i fler decimaler och där ser man faktiskt att det pågår en ständig jäsning. Frågan är hur jag ska gå vidare? Känner mig lite klar med M21 som jäst. Kanske läge att gå tillbaka till Blaugiesjästen med detta recept och prova samma mellanhöga jästemperatur?
Efter att ha grävt fram en 75a Saison från matkällaren märkt ”Simplicite” från 2023 och provat den slogs jag av hur god den var. Jag brukar försöka spara en eller två flaskor av säsonger jag brygger. Direkt började jag leta fram mina anteckningar från den ölen och ännu en gång fick jag bekräftat hur olika man uppfattar öl från tillfälle till tillfälle. 2023 verkade jag inte särskilt förtjust i detta öl, men nu hade den rena och friska saisonsmaker, med en lagom pepprighet och perfekt beska. Där och då föll beslutet på att ena halvan av nästa Saison skulle få jäsa med denna jäst, vilket är torrjästen Lallemand Farmhouse. Den var helt enkelt värd ett nytt försök. Nu är det ju inte så länge sedan att jag inte minns denna jäst och att jag där och då ansåg att den nog skulle göra sig allra bäst till en maltig Biere de garde. Dock verkar den ha utvecklats åt rätt håll efter längre tid i flaska, något som man kanske inte alltid planerar inför.
Saisontåget fortsätter framåt och det är inte så mycket nytt med denna bryggning. Grundtanken är att utveckla receptet till Mangrove Jacks M21 som är en Wit-jäst som jag fastnat för till Saison. Den bidrar inte med så mycket krydda/pepprighet vid de temperaturer jag har provat att jäsa den i (19-23 grader), så den blir inte riktigt så komplex som många kanske anser att en Saison ska vara. Dock har den en trevlig fruktighet och blir även ren och frisk utan en tråkig kladdighet som jag upplevar från var och varannan saisonjäst. Min tanke är att inför denna bryggning bygga ett lite mer komplex recept där viss avsaknad av pepprig komplexitet från jästen kompenseras från tillägg av dinkel- och rågmalt, samt Saaz i olika givor. Dinkelmalt har blivit ett ganska vanlig maltsort i Saison, mycket tack var Blaugies Epeature som tillsammans med Saison Dupont måste anses som stilbildaren inom genren. Dinkel och havre är besläktat, men dinkel anses av många lämpa sig bättre för Saison då den har en lite rustikare karaktär.
Av någon konstig anledning har jag råkat ut för kolsyreproblem med min flaskjäsning, vilket inte har hänt på ganska många år. Jag har dock inte ändrat något i mitt tillvägagångssätt, så det är lite av ett mysterium att en stor del av mina senaste flaskjästa öl inte haft någon kolsyra, vilket ju förstör hela ölet då en kraftig kolsyra är ett absolut måste för Saison. Antingen har fördelningen av sockerlaget i flaskningshinken inte fördelats tillräckligt, vilket jag har svårt att tro eftersom jag alltid gör försiktiga omrörningar vid flaskning, eller så är jästen för trött eller sedimenterad efter avslutad jäsning och kallkrash. För att undvika detta blir det denna gång såkallade carb dops (en typ av sockerbit) och ny jäst vid flaskning. Har lite svårt med tanken att inte kunna bestämma exakt kolsyrenivå, vilket man kan göra med sockerlag, men jag vill absolut inte se några fler kolsyrefattiga flaskor. Detta borde vara ett problem man lärt sig undvika efter alla dessa år med hembryggning, men inte.
En ny och spännande pryl som jag kommer skriva mer om i framtiden, är Keglands produkt RAPT Pill och dess termostat (RAPT temperature controller). Under Black Week skaffade jag mig en RAPT Pill och ganska snabbt insåg jag att jag även ville ha deras termostat. RAPT Pill är en flytande hydrometer och termometer som ligger i jäskärlet under pågående jäsning. Denna kan då läsa av SG samt temperatur via Wifi eller Bluetooth och då skicka data till en molntjänst som gör att man kan följa jäsningen och i kombination med deras termostat också kunna styra jäsningen. Allt från sin mobiltelefon, om man vill. Att skicka Wifi-signal via ett rostfritt jäskärl som står i en jäskyl är dock ett önsketänkande och det är här som deras ”Temperature controller” blir aktuell. Sistnämnda pryl kunde jag dock hämta ut först efter avslutad bryggdag, så den fick jag ansluta till ”pillret” strax därefter. Mjukvara till RAPT-produkterna är fortfarande under utveckling och det finns mycket som behöver bli väldigt mycket bättre innan jag kan rekommendera dessa två produkter. Innan nyår skulle det ha kommit en helt ny app med flera förbättringar, men denna blev försenad och verkar allt annat än välfungerande. I skrivande stund har jag inte ens kunnat registrera termpostaten i RAPT-portalen, vilket gör att datan från ”pillret” inte kan registreras i molnet. Men, med termostaten installerad kan denna kommunicera med ”pillret” via Bluetooth, vilket är en teknik som klarar av att skicka signaler genom både rostfritt jäskärl och en jäskyl, vilket innebär att jag via termostatens panel kan få en minutuppdatering på vad som försiggår inne i jäskärlet. För att kunna få grafer via molntjänsten måste dock, dumt nog, termostaten registreras vilket helt enkelt inte har fungerat. Mer om detta senare, men i den bästa av världar finns det spännande funktioner för ett överkomligt pris, t.ex. kan man programmera termostaten att ändra temperaturen vid ett visst SG. Det finns även möjligheter att skapa såkallade web hooks från RAPT-portalen till andra program, t.ex. Brewfather och få avläsningar via den appen.
Namn: Phare XXIV + Spelt Stil: Saison Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning Mäskeffektivitet: 71% Beräknad mängd till jäskärl: 22L Mängd till jäskärl: 22L Beräknat SRM/EBC: 4/8 Beräknat OG: 1.059 Koktid: 90 min Beräknat IBU: 35 OG: 1.056 FG: M21 (1.010) + Lallemand Farmhouse (1.009) ABV: M21 (6%) + Lallemand Farmhouse (6.2%)
Mäskschema 55 grader i 15 min (proteinrast för att hjälpa mer klarhet samt skumstabilitet) 65 grader i 90 min 75 grader i 10 min Låt maltbädden vila i 15 min innan påbörjad cirkulation.
Total mängd vatten: 37.8 L Mäskvatten: 37.8 L Lakvatten: –
Vattenbehandling 9g Kalciumsulfat 4g Magnesiumsulfat 6g Kalciumklorid g Antioxin SBT
Beräknat mäsk-ph: 5.2 Mätt mäsk-ph: 5.3 Kokjustering: 3 ml mjölksyra till uppkok
Humleschema @60 min – Styrian Golding Celia (kottar) – 15 IBU @30 min – Saaz (kottar) – 10 IBU @15 min – White Labs jästnäring + protafloc @10 min – Saaz (kottar) 5 IBU
Jäst En halvan jäser med Mangrove Jacks M21 Belgian Wit Andra halvan jäser med Lallemand Farmhouse
Jästemperatur Termostat: 23 grader Vörttemp: 25 grader Bibehåller samma temp till FG.
Brygglogg 2025-12-12 Förbereder vattnet med jästätarmetoden. 37.8L vatten blir 10 galleon = 20g socker och 20g blå kronjäst. Mäter upp vatten och tillsätter till bryggverket. Ställer tempen på 22 grader och tillsätter socker och jäst. Patinakastrullslock läggs på vattenytan.
2025-12-13 Bryggdag.
2025-12-14 30h efter att jästen tillsattes så har M21:an jäst ner till 1.021 enligt RAPT Pill. Tar ett hydrometertest och då visar SG på 1.017. Ska kalibrera Pill till nästa gång. Det är andra gången jag upplever att M21:an har fullkomligt rivstartat när man tillsätter syrgas. Den är snabb annars också, men nu är den nästan kveik-snabb.
Mätte även temperaturen och den stämmer bra, här kalibrerade jag dock ”pillret” innan användning.
2025-12-15 Istället för att gissa sig till jäsningens fortskridning kan jag nu bara läsa av panelen på termostaten och konstatera att jäsningen stannat av. ”Pillret” visar samma SG som igår. Är lite fundersam då den inte startade om förra gången, men inte stannade lika tidigt i jäsningen. Förhoppningsvis kan den starta om igen och jäsa ner sista pinnarna. Känns även lite otryggt att jag fastnat för en jäst som eventuellt är så oreglebunden i sin jäsning. Vi får se.
2025-12-24 Under kvällen har M21:an satt igång igen efter att långsamt ätit upp ungefär 0.001 SG under 11 dagar. Har behållit temperaturen på vörten/ölen på 25 grader hela tiden. Nu bubblar det i jäskärlet igen och det kan mycket väl hända saker i minst en vecka framöver.
2025-12-25 Tittar till panelen och pillret visar SG på 1.018, vilket borde innebära att hydrometern skulle ge en manuell avläsning på 1.014.
2025-12-26 Nu verkar jäsningen ha avtagit igen. Pillret visar SG på 1.014. Avvaktar några dagar med att ta manuellt prov.
2025-12-30 Manuellt prov visar ett FG på 1.010 på M21an. Lallemand Farmhouse landar på 1.009. Börjar sänka temperaturen i jäskylen.
2025-01-10 Flaskar öl med carb drops. Tillsätter även Lallemand F2 som flaskjäst.
