Japp, du läste rätt. Jag kommer från och med nu blogga här Saisonbloggen istället för på humlegatan.com. Anledning till bytet är att det med åren blivit både dyrare och krångligare att blogga via wordpress. Att betala flera tusen kronor om året för en .com-adress känner jag inte är hållbart längre, samt att jag faktiskt gillar det lite mer klassiska blogger-formatet som finns här. Jag är inte ute efter att bygga en hemsida med olika företagsfunktioner, utan jag vill skriva enkla inlägg om hembryggning. Sedan har jag aldrig varit särskilt nöjd med namnet humlegatan som mest var en spontanregistrering för att se om det gick att komma igång med en hemsida. Att komma på ett nytt namn till bloggen var inte heller lätt men eftersom jag oftast skriver om Saison och jag var ute efter ett enkelt namn, så fick det bli Saisonbloggen.
Som ni ser så har jag lyckats flytta med mig år av inlägg hit. Det har tagit ganska lång tid då jag flyttat varje inlägg manuellt eftersom de exportprogram som wordpress erbjöd helt enkelt inte fungerade. I och med denna flytt har jag rensat upp bland vissa inlägg, men på vissa kanske formateringen ser lite märklig ut. Annars är upplägget detsamma här som på humlegatan med blogginlägg högst upp och några olika sidor man kan navigera sig runt på.
Hoppas ni som varit besökare av humlegatan.com hittar hit. Nya inlägg om hembryggning är på gång!
Den 13:e december ifjol bryggde jag två versioner av Saison. I vanligt ordning var det en split batch där vörten delades upp på två kärl för att sedan jäsa med två olika jäster.
Humlade med: Styrian Goldings (kottar) vid 60 min till 15 IBU Saaz (kottar) vid 30 min till 10 IBU Saaz (kottar) vid 10 min till 5 IBU
En halvan fick jäsa med Mangrove Jacks M21 Belgian Wit. Andra halvan med Lallemand Farmhouse. Vörttemperatur under jäsning var 25 grader till nått FG.
Halvan jäst med M21 landade på FG 1.010 och slutligen 6% ABV. Halvan jäst med Lallemand Farmhouse landade på 1.009 FG och ett ABV på 6.2%.
Till och börja med måste jag dessvärre konstatera att det är (tror jag) tredje raka satsen av flaskjäst Saison som inte får tillräckligt med kolsyra efter avslutad flaskjäsning. Denna gång tillsatte jag carb drops individuellt till varje flaska, samt att jag tillsatte flaskningsjäst (Fermentis F2) till buteljeringshinken. Det var mer kolsyra än vid senaste misslyckandet i båda ölen, men fortfarande inte i närheten av hur det ska vara. Märkligt att det är tredje gången i rad det händer, och att det varit ett ickeproblem tidigare. Antar att jag får gå tillbaka till Bob Sylvester-metoden till fullo nästa gång.
Med det sagt är jag i övrigt väldigt nöjd med ölet. Den markant för låga nivån på kolsyran ställer givetvis till smakupplevelsen och adderar lite sötma eftersom det finns för mycket outjäst socker i flaskorna, men bortsett från det känns det i övrigt som receptet är helt rätt. Båda ölen har en mycket angenäm kryddighet som stilen efterfrågar. Det finns mer kryddighet i den jäst med Lallemand Farmhouse, vilket är logiskt eftersom den andra är en Wit-jäst. Örtigheten från humlen samspelar väl med jästprofilen till båda ölen, samt att kryddigheten från Saaz-humlen även bidrar till rätt karaktär. Jag upplever båda ölen ha en intressant maltkaraktär som jag härleder till dinkelmalten och det lilla bidraget av rågmalt. Här tycker jag man märker skillnad i att bara brygga med enbart pilsnermalt till en Saison. Det fungerar också fint, men det blir en annan komplexitet i ölet.
När det gäller maltnota och humle kommer jag inte ändra något, utan känner att jag nu spikat den delen av receptet. Vilken av ölen jag föredrar är svårare att avgöra då avsaknaden av tillräcklig kolsyra påverkar. Rent smakmässigt föredrar jag denna gång ölen jäst med Lallemand Farmhouse då den har en högre nivå av komplexitet. Samtidigt vet jag sedan tidigare att jag hade önskat en högre utjäsningsgrad från denna jäst då den samtliga tre gånger stannat runt 1.010. Även om man inte ska stirra sig blind på siffror saknas lite av den där torrheten som Saisonen ska ha, och jag är ganska säker på att en tränad öldomare hade haft synpunkter på just den punkten. Versionen jäst med M21, som jag nu använt några gånger i rad, är lättare och torrare i sin kropp, men bjuder inte riktigt på samma komplexitet i sin smakprofil. Hade båda ölen varit kolsyrade tillräckligt mycket är jag säker på att versionen jäst med Lallemand Farmhouse hade upplevts som torrare än nu, vilket hade gett den ännu ett pluspoäng. Rent stilmässigt tror jag att just den jästen lämpar sig ännu bättre för en maltnota på 100% pilsnermalt, vilket gör den till ett utmärkt val för den som nöjer sig med det.
Sammanfattningsvis var det alltså både bra och dåligt. Att jag nu kan avläsa temperaturen på vörten i jäskärlet känns roligt och ger mig lite mer exakthet kring hur jag ska lägga upp jäsningen. Intressant att skiljer sig två grader från läsningen från termostatens givare utanpå kärlet och "pillrets" som läser av den jäsande ölens temperatur. Intressant att också kunna konstatera att när man för viss jäst (i detta fall M21) tror att den tagit en paus, fastän man vet att den kommer igång igenom om några dagar, faktiskt jäser vidare. Avläsningen från pillret går ner i fler decimaler och där ser man faktiskt att det pågår en ständig jäsning. Frågan är hur jag ska gå vidare? Känner mig lite klar med M21 som jäst. Kanske läge att gå tillbaka till Blaugiesjästen med detta recept och prova samma mellanhöga jästemperatur?
Efter att ha grävt fram en 75a Saison från matkällaren märkt ”Simplicite” från 2023 och provat den slogs jag av hur god den var. Jag brukar försöka spara en eller två flaskor av säsonger jag brygger. Direkt började jag leta fram mina anteckningar från den ölen och ännu en gång fick jag bekräftat hur olika man uppfattar öl från tillfälle till tillfälle. 2023 verkade jag inte särskilt förtjust i detta öl, men nu hade den rena och friska saisonsmaker, med en lagom pepprighet och perfekt beska. Där och då föll beslutet på att ena halvan av nästa Saison skulle få jäsa med denna jäst, vilket är torrjästen Lallemand Farmhouse. Den var helt enkelt värd ett nytt försök. Nu är det ju inte så länge sedan att jag inte minns denna jäst och att jag där och då ansåg att den nog skulle göra sig allra bäst till en maltig Biere de garde. Dock verkar den ha utvecklats åt rätt håll efter längre tid i flaska, något som man kanske inte alltid planerar inför.
Saisontåget fortsätter framåt och det är inte så mycket nytt med denna bryggning. Grundtanken är att utveckla receptet till Mangrove Jacks M21 som är en Wit-jäst som jag fastnat för till Saison. Den bidrar inte med så mycket krydda/pepprighet vid de temperaturer jag har provat att jäsa den i (19-23 grader), så den blir inte riktigt så komplex som många kanske anser att en Saison ska vara. Dock har den en trevlig fruktighet och blir även ren och frisk utan en tråkig kladdighet som jag upplevar från var och varannan saisonjäst. Min tanke är att inför denna bryggning bygga ett lite mer komplex recept där viss avsaknad av pepprig komplexitet från jästen kompenseras från tillägg av dinkel- och rågmalt, samt Saaz i olika givor. Dinkelmalt har blivit ett ganska vanlig maltsort i Saison, mycket tack var Blaugies Epeature som tillsammans med Saison Dupont måste anses som stilbildaren inom genren. Dinkel och havre är besläktat, men dinkel anses av många lämpa sig bättre för Saison då den har en lite rustikare karaktär.
Av någon konstig anledning har jag råkat ut för kolsyreproblem med min flaskjäsning, vilket inte har hänt på ganska många år. Jag har dock inte ändrat något i mitt tillvägagångssätt, så det är lite av ett mysterium att en stor del av mina senaste flaskjästa öl inte haft någon kolsyra, vilket ju förstör hela ölet då en kraftig kolsyra är ett absolut måste för Saison. Antingen har fördelningen av sockerlaget i flaskningshinken inte fördelats tillräckligt, vilket jag har svårt att tro eftersom jag alltid gör försiktiga omrörningar vid flaskning, eller så är jästen för trött eller sedimenterad efter avslutad jäsning och kallkrash. För att undvika detta blir det denna gång såkallade carb dops (en typ av sockerbit) och ny jäst vid flaskning. Har lite svårt med tanken att inte kunna bestämma exakt kolsyrenivå, vilket man kan göra med sockerlag, men jag vill absolut inte se några fler kolsyrefattiga flaskor. Detta borde vara ett problem man lärt sig undvika efter alla dessa år med hembryggning, men inte.
En ny och spännande pryl som jag kommer skriva mer om i framtiden, är Keglands produkt RAPT Pill och dess termostat (RAPT temperature controller). Under Black Week skaffade jag mig en RAPT Pill och ganska snabbt insåg jag att jag även ville ha deras termostat. RAPT Pill är en flytande hydrometer och termometer som ligger i jäskärlet under pågående jäsning. Denna kan då läsa av SG samt temperatur via Wifi eller Bluetooth och då skicka data till en molntjänst som gör att man kan följa jäsningen och i kombination med deras termostat också kunna styra jäsningen. Allt från sin mobiltelefon, om man vill. Att skicka Wifi-signal via ett rostfritt jäskärl som står i en jäskyl är dock ett önsketänkande och det är här som deras ”Temperature controller” blir aktuell. Sistnämnda pryl kunde jag dock hämta ut först efter avslutad bryggdag, så den fick jag ansluta till ”pillret” strax därefter. Mjukvara till RAPT-produkterna är fortfarande under utveckling och det finns mycket som behöver bli väldigt mycket bättre innan jag kan rekommendera dessa två produkter. Innan nyår skulle det ha kommit en helt ny app med flera förbättringar, men denna blev försenad och verkar allt annat än välfungerande. I skrivande stund har jag inte ens kunnat registrera termpostaten i RAPT-portalen, vilket gör att datan från ”pillret” inte kan registreras i molnet. Men, med termostaten installerad kan denna kommunicera med ”pillret” via Bluetooth, vilket är en teknik som klarar av att skicka signaler genom både rostfritt jäskärl och en jäskyl, vilket innebär att jag via termostatens panel kan få en minutuppdatering på vad som försiggår inne i jäskärlet. För att kunna få grafer via molntjänsten måste dock, dumt nog, termostaten registreras vilket helt enkelt inte har fungerat. Mer om detta senare, men i den bästa av världar finns det spännande funktioner för ett överkomligt pris, t.ex. kan man programmera termostaten att ändra temperaturen vid ett visst SG. Det finns även möjligheter att skapa såkallade web hooks från RAPT-portalen till andra program, t.ex. Brewfather och få avläsningar via den appen.
Namn: Phare XXIV + Spelt Stil: Saison Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning Mäskeffektivitet: 71% Beräknad mängd till jäskärl: 22L Mängd till jäskärl: 22L Beräknat SRM/EBC: 4/8 Beräknat OG: 1.059 Koktid: 90 min Beräknat IBU: 35 OG: 1.056 FG: M21 (1.010) + Lallemand Farmhouse (1.009) ABV: M21 (6%) + Lallemand Farmhouse (6.2%)
Mäskschema 55 grader i 15 min (proteinrast för att hjälpa mer klarhet samt skumstabilitet) 65 grader i 90 min 75 grader i 10 min Låt maltbädden vila i 15 min innan påbörjad cirkulation.
Total mängd vatten: 37.8 L Mäskvatten: 37.8 L Lakvatten: –
Vattenbehandling 9g Kalciumsulfat 4g Magnesiumsulfat 6g Kalciumklorid g Antioxin SBT
Beräknat mäsk-ph: 5.2 Mätt mäsk-ph: 5.3 Kokjustering: 3 ml mjölksyra till uppkok
Humleschema @60 min – Styrian Golding Celia (kottar) – 15 IBU @30 min – Saaz (kottar) – 10 IBU @15 min – White Labs jästnäring + protafloc @10 min – Saaz (kottar) 5 IBU
Jäst En halvan jäser med Mangrove Jacks M21 Belgian Wit Andra halvan jäser med Lallemand Farmhouse
Jästemperatur Termostat: 23 grader Vörttemp: 25 grader Bibehåller samma temp till FG.
Brygglogg 2025-12-12 Förbereder vattnet med jästätarmetoden. 37.8L vatten blir 10 galleon = 20g socker och 20g blå kronjäst. Mäter upp vatten och tillsätter till bryggverket. Ställer tempen på 22 grader och tillsätter socker och jäst. Patinakastrullslock läggs på vattenytan.
2025-12-13 Bryggdag.
2025-12-14 30h efter att jästen tillsattes så har M21:an jäst ner till 1.021 enligt RAPT Pill. Tar ett hydrometertest och då visar SG på 1.017. Ska kalibrera Pill till nästa gång. Det är andra gången jag upplever att M21:an har fullkomligt rivstartat när man tillsätter syrgas. Den är snabb annars också, men nu är den nästan kveik-snabb.
Mätte även temperaturen och den stämmer bra, här kalibrerade jag dock ”pillret” innan användning.
2025-12-15 Istället för att gissa sig till jäsningens fortskridning kan jag nu bara läsa av panelen på termostaten och konstatera att jäsningen stannat av. ”Pillret” visar samma SG som igår. Är lite fundersam då den inte startade om förra gången, men inte stannade lika tidigt i jäsningen. Förhoppningsvis kan den starta om igen och jäsa ner sista pinnarna. Känns även lite otryggt att jag fastnat för en jäst som eventuellt är så oreglebunden i sin jäsning. Vi får se.
2025-12-24 Under kvällen har M21:an satt igång igen efter att långsamt ätit upp ungefär 0.001 SG under 11 dagar. Har behållit temperaturen på vörten/ölen på 25 grader hela tiden. Nu bubblar det i jäskärlet igen och det kan mycket väl hända saker i minst en vecka framöver.
2025-12-25 Tittar till panelen och pillret visar SG på 1.018, vilket borde innebära att hydrometern skulle ge en manuell avläsning på 1.014.
2025-12-26 Nu verkar jäsningen ha avtagit igen. Pillret visar SG på 1.014. Avvaktar några dagar med att ta manuellt prov.
2025-12-30 Manuellt prov visar ett FG på 1.010 på M21an. Lallemand Farmhouse landar på 1.009. Börjar sänka temperaturen i jäskylen.
2025-01-10 Flaskar öl med carb drops. Tillsätter även Lallemand F2 som flaskjäst.
Då var det dags att summera bryggåret 2025 och se vad det det gångna året bjudit på.
Likt 2024 blev 2025 inte något särskilt aktivt bryggår med endast sju bryggningar som resulterade i elva olika öl, vilket faktiskt är exakt lika många bryggtillfällen som under 2024. Resultatmässigt var 2024 ett bättre år än 2025 då jag upplever att jag inte bryggt några riktiga fullträffar. Det är dock inget jag funderat på förrän nu i skrivande stund och inte heller något som jag tycker gjort bryggningen mindre rolig. Det fortsätter att vara en rolig och givande hobby, så nog kommer det bryggas på även under 2026. Men någon lista på bra bryggningar blir det inte i denna summering.
Saison fortsätter att vara ölstilen som intresserar mig mest och jag har under året genomfört några bryggningar med Mangrove Jacks M21 (Belgian Wit) och med hjälp av ny mätutrustning har jag fått lite bättre insyn i hur den jästen beter sig. Jag kommer skriva ett enskilt inlägg om det närmaste månaden när allt fallit på plats. Det är en del utmaningar med mjukvaran till mätutrustningen som behöver lösas innan allt är klart. Troligtvis kommer jag någon gång i februari landa i ett beslut om jag ska fortsätta använda M21 som min husjäst för Saison, eller om jag ska gå en annan väg då den verkar kunna bete sig lite oregelbundet beroende på förfarande.
Om vi blickar framåt ser jag några ölstilar som jag i skrivande stund är sugen på att brygga, nämligen engelsk porter, tjeckisk lager och schwarzbier. Porter och tjeckisk pilsner har jag bryggt vid något enstaka tillfälle under åren och den engelsk portern är fortfarande en av de bättre ölen jag bryggt, och då var det satslakning med patinkastruller som gällde. Jag har läst på lite om stilen samt kikat på mitt gamla recept och skruvat om lite efter vad som finns att tillgå hos den återförsäljare jag handlar av, så en lättare porter är mest troligt första ölen som kommer bryggas 2026. Vill man dricka några goda kommersiella porter kan jag varmt rekommendera Anspach & Hobdays ”London Black” som det också pratats mycket om i bryggvärlden senaste året. Den finns dock bara i beställningssortimentet med ett minumumkrav på 24 burkar, men det är bara att gå ihop med någon/några andra så löser man det. Fullers ”London Porter” har gått från att ha en plats i det ordinarie sortimentet till att ha utgått från onlinebeställning. Annars var det en porter som brukade falla mig i smaken.
När det gäller den tjeckiska lagern minns jag inte så mycket mer än att det inte blev så bra. När jag läser inlägget om bryggningen ser jag att det dåvarande bryggverket strulade under bryggdagen, samt att jag av någon anledning valde en tillfällig tysk jäst från White Labs. Receptet formulerade jag under en barnledighet 2019 och jag minns att mina efterforskningar var ganska gedigna när det gällde ingrediensval, så troligtvis kommer jag köra på samma recept fast med annan jäst, förhoppningsvis Urquell eller Budvar om dessa finns att få tag på. Tillfälligtvis är jag lite trött på tysk helles och pilsner så att göra ett eller några försök på tjeckisk lager under 2026 passar bra. Att dekoktionsmäska var något jag hade hoppats på att testa under året som gått, men det blev aldrig av. Kanske blir den tjeckiska pilsnern en anledning att ge det ett försök?
Schwarzbier är en stil jag kan mycket lite om, men där det provats några goda exemplar under 2025. Nu senast på Lådan i Stockholm där New Black Lager från Svartbergets Fjällbryggeri imponerade. Jag antar att jag ser vissa likheter mellan schwarzbier och porter, och därför känner mig lite sugen på att brygga stilen.
En annan sak som inte har något med själv bryggandet att göra, men som har med bloggandet att göra är att jag under 2026 planerar att flytta på bloggen. Hur detta ska gå till är lite oklart och det tar emot att flytta 10 år av inlägg då jag misstänker att ganska mycket inte kommer att följa med. Jag letar efter en gratistjänst för bloggande där mina tankar, funderingar och bryggloggar kan få leva vidare utan skenande kostnader för denna domän och dess verktyg. Det har blivit grymt mycket dyrare att behålla denna domän och dess webbhotell och ska man räkna på antal inlägg och ställa dessa mot årskostnaden så är det egentligen bara dumt att fortsätta. WordPress som verktyg när man egentligen bara vill skriva lite då och då är inte heller särskilt nödvändigt utan passar mer för mer avancerade hemsidor eller företag. Min förhoppning är att flytta bloggen till blogger och kanske då också byta namn. På pappret ska detta vara relativt enkelt genom att exportera wordpressbloggen till en fil som sedan kan laddas upp på blogger, men jag behöver bara ta mig tiden till att göra ett ordentligt försök.
Man kan till en början förstå förvirringen av vad denna stil ska innebära. Är det en Pilsner? West Coast? Är det en ny IPA-variant?
Grundtanken med en West Coast Pilsner är att det, som namnet antyder, är en pilsner i tysk stil, men med amerikansk västkusthumle. Precis som Cold IPA är detta ännu en, i mina ögon, sund motreaktion till häjset. Man kan kanske tro att jag är en häjsmotståndare, men det är jag absolut inte. Jag dricker mer än gärna häjs-IPA om den inte är för stark eller beskrivs som krämig och mjuk. Vi gillar ju alla olika öl och jag välkomnar tanken på en West Coast Pilsner där man utgår från en lägre alkoholprocent, men med humlekaraktären från en västkust IPA. Sedan kan man diskutera huruvida det blir för mycket IPA över denna ”nya” stil, eller kanske farligt nära en Session IPA.
Session IPA = En svagare IPA. Cold IPA = IPA jäst med lagerjäst. West Coast Pilsner = Ungefär lika svag som en Session IPA, men med lägre IBU och viss typ av humle.
Maltnotan till denna öl formulerar jag helt efter eget tänk, och då blir det ganska likt mina andra lagerbryggningar. Därmed kanske också ett något mörkare öl än vad andra tänker sig, men jag vill verkligen få lite maltkaraktär. Med det sagt så håller jag mig gärna borta från munchermalt, bara för att jag inte gillar det. Med det sagt så tror jag många hade kunnat välja munchermalt för lite extra maltkaraktär till denna stil, och det skulle passa alldeles utmärkt. Själv föredrar jag kombinationen melanoidinmalt och carahell bättre, men det är en ren smaksak.
Mer intressant för denna öl är vilken typ av humle man väljer och i vilka mängder. Man får försöka komma ihåg att det är en pilsner och inte en IPA, så därför får man vara lite sparsam med humlepåsarna. När det gäller sorter blir det några favoriter, men även här borde man kunna göra lite som man vill så länge man håller sig till ”klassisk” västkusthumle. Jag kommer använda Columbus som bittergiva vid 60 minuter då jag tycker den ger den mest rena och friska beskan. Sedan blir det en sen giva samt torrhumling med Simcoe och Chinook i lika delar. Jag lägger bittergivan på lite lägre IBU-nivå än vid IPA, så 20 IBU från Columbus medan den sena givan landar på totalt 20 IBU. Detta innebär att min öl bör landa kring 40 IBU, vilket ligger högt men inom ramen för tysk pilsner. Vill man anväda sig av en Whirlpool-teknik så borde även det fungera bra. Jag märker dock inte så mycket skillnad mellan en sen giva och whirlpool.
Eftersom den ska jäsas som en lager blir det den klassiska 34/70-jästen från Fermentis och för mig har den fungerat bäst i 12 grader, och så blir det även denna gång. Annars är det inte så mycket mer att skriva om. Jag lägger vattenprofilen åt det mer bittra hållet.
En ny pryl jag införskaffat är en extra silplåt som ska vila strax under ytan. Att få till en klar och fin vört med en lakfri bryggning i Grainfather G40 har visat sig vara en större utmaning än vad jag kunde tro. Ni som varit med ett tag vet att jag skaffat mig ett recirkulationsrör från SS-Brewtech för att få hjälp att sprida vörten jämt ovanpå ytan, istället för att låta standardslangen till bryggverket skicka ut vörten längs kanterna, vilket leder till att maltrester och stor del av vörten tar en genväg på utsidan av maltkorgen istället för att filtreras via maltbädden. Recirkulationsröret fungerar bra, men det blir ofta vilandes lite för nära maltbädden, vilket rör upp partiklar i onödan. Jag har därför inhandlat en extra silplåt, alltså samma som ligger i botten på maltkorgen, för att kunna efterlikna mitt förra bryggverk, Grainfather G30. Utmaningen blir nu att försöka fästa den övre silplåten strax under ytan på vörten, så att recirkulationsröret sedan kan vila på plåten. Vi får se hur det går. Jag ska även låta maltbädden sätta sig lite extra innan jag slår på pumpen för recirkulation. Tänk om Grainfather skulle släppa en ny maltkorg till G40 och G70, med den gamla designen utan några hål på sidorna? Ibland är det nya helt enkelt inte bättre.
Namn: West Coast Pilsner Stil: West Coast Pilsner Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning Mäskeffektivitet: 86% Beräknad mängd till jäskärl: 14L Mängd till jäskärl: 14L Beräknat SRM/EBC: 3/6 Beräknat OG: 1.046 Koktid: 90 min Beräknat IBU: 40 OG: 1.053 FG: 1.010 ABV: 5.6
Beräknat mäsk-ph: 5.25 Mätt mäsk-ph: 5.4 Mäskjustering: 1ml mjölksyra. PH bör enligt beräkning landa på 5.3-5.2. Kok-PH: 5.3. Justerar med Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: Rekommenderad resterande alkalinitet:
Humleschema @60 min – Columbus (T-90) – 20 IBU @15 min – White Labs jästnäring @3 min – Simcoe (T-90) – 10 IBU @3 min – Chonook (T-90) – 10 IBU Torrhumling vid nått FG – 50% Simcoe / 50% Chinook – Totalt 7g/L
Brygglogg 2025-10-30 Bryggdag. Blev för omväxlings skull en eftermiddagsbryggning, vilket var lite skönt eftersom man slipper vara trött under uppstarten. Tror även det är mindre risk för fel.
Några saker stack ut under dagens bryggning. För det första blev det ett ordentligt skutt upp i effektiviteten. Enligt bryggprogrammet landade jag på 86% mash efficiency och alltså ett OG på 7 pinnar högre än förväntat. Förra bryggningen, som var på 22 liter vört till jäskärl (som då också innebär annan effektivitet än vid dessa mindre bryggningar), låg jag på strax under 60%. Före bryggningen kontrollerade jag temperaturavläsningen på bryggverket och den diffade en halv grad mot min manuella termometer, vilket jag kan leva med. Kan den övre silplåten ha något med detta att göra? Bättre filtrering och mer utvunnet socker? Den andra saken som jag blev lite förvånad över var hur mörk vörten blev. När jag brygger med pellets så brukar den bli lite mörkare eftersom det följer med en del humlebös till jäskärlet. Nåväl.
Sammantaget är jag grymt nöjd med att jag äntligen fick till en klar vört. Kombinationen med specialsydd bryggpåse och en övre silplåt visade sig vara perfekt. Påsen gjorde att övre silplåten kunde kilas in precis någon centimeter under ytan på vörten, vilket då gjorde att recirkulationsröret enkelt nog kunde vila direkt på plåten utan några krokar som höll på den på plats. Kan jag äntligen har kommit rätt? Nu hade jag dock en betydligt proteinfattigare maltnota än vid saisonbryggning, men det känns som att jag hittat rätt.
Regelbunden aktivitet i ”blow off”-kannan under kvällen.
2025-11-04 Slutat bubbla i ”blow-offen” (hemskt ord, jag vet). Den här jästen brukar behöva två veckor på sig för att nå FG, så det blir att vänta med torrhumlingen ett tag till.
2025-11-11 Har inte brytt mig om att mäta SG, men eftersom saker sjunkit tillrätta i jäskärlet för några dagar sedan misstänker jag att jäsningen är avslutad. Torrhumlar med för stilen aggressiva 5gr/L, lika delar Chinook och Simcoe.
2025-11-13 Påbörjar kallkrashning, som jag tänker ska få ta två dagar. Då blir det totalt 4 dagars kontakttid för humlen, vilket är mitt standardförfarande eftersom jag inte kan dumpa innehållet från jäskärlet.
2025-11-16 Fatning blev fördröjd med en dag, men det är nog inte hela världen.
15 min in mäskningen och start av recirkulering. Disig vört.
Mot slutet av mäskschema. Äntligen klar vört!
Vakuumförpackning av öppnade humlepåsar. Ett bra sätt att hålla humlen fräsch samt spara pengar.
Insåg att jag hade en whirlpoolarm till bryggverket som jag aldrig provat. Nu körde jag ingen whirlpoolgiva denna gång, men ville ändå prova och se om humlen packade sig mer mot mitten. Körde bara några minuter, vilket kanske var lite för kort tid för att få något tillförlitlig resultat.
