ANZ Pale Ale (Vic Secret och Rakau)

Semestertider brukar för de flesta hembryggare kunna vara en tid man trappar upp på bryggandet eftersom det infinner sig mer tid för fritidsintressen och annat man kanske vanligtvis inte hinner med. I mitt fall har det inte riktigt varit så de senaste åren utan istället brukar jag försöka ha sommarens öl bryggda i början på maj. I skrivande stund är det slutet på juli och småbittert kan jag konstatera att jag ej haft en duglig lager på fat under de senaste veckorna. Efter avklarad bilsemester söderöver har det nu dykt upp några dagar med lite sämre väder och inget planerat i familjekalendern, så då är det bryggdags.

I vintras köpte jag på mig några påsar av den australiensiska humlesorten Viv Secret, vilket är en sort jag använt flera gånger till både pale ale och IPA, även om det är ett tag sedan sist. Min första bryggning med humlen, vilket jag tror var en välhumlad pale ale, är ett sådant där hembryggarminne jag nog aldrig kommer att glömma. Första provet från kranen hade en otroligt stark och trevlig doft av passionsfrukt och aprikos som gjort att jag hänger mig kvar vid humlesorten. Smakmässigt är den som många andra "modernare" humlesorter, något klen i sin ensamhet men kan i kombination med andra humlesorter lyfta både doft och smak till fina nivåer. 

Även om jag ibland bråkar lite om hur en stor del av dagens IPA och pale ale alla smakar samma sak så håller jag mig inte nödvändigtvis borta från New England-liknande öl. Ska jag dricka häjs så väljer jag det som beskrivs vara mer åt passionsfrukt, citrus och ananas-hållet, och håller mig borta från det som beskrivs som mango, guava mm. När man ska brygga är det allt annat än enkelt att navigera sig bland dessa sorter som alla utgår från tropiska smaker, men eftersom jag visste att Vic Secret kan leverera mängder av passionsfrukt och jag var sugen på att brygga något lite mer modernt än vad det annars brukar bli så åkte de där påsarna från i vintras fram. Denna bryggning ville jag para Vic Secret med en annan sort som spelar på samma smakregister, och gärna något annat än sedan länge beprövad Citra och Mosaik, även om sistnämnda tillsammans med Vic Secret tidigare varit något av en superkombination. Efter att kikat på vad som fanns att tillgå på Mr. Malt så föll valet på Rakau, som jag inte har något minne av att jag prövat tidigare.

Eftersom det ska bli en modern pale ale med mycket beska, kanske tillräckligt mycket för att kalla det IPA, blir fokuset på humlen. I övrigt är det en kanske inte så mycket att skriva om själva receptet. Jag tycker att BRY-97 är en toppenjäst när man föredrar sin pale ale/IPA lite renare än vad som ofta beskrivs som krämig och mjuk, så den kommer får göra jobbet i jäskärlet. När det gäller maltnotan så kommer jag utgå från Maris Otter och kombinera 10% vardera av Chitmalt och Cara Gold från Crisp. En gnutta karamellmalt blir det också bara för att jag tycker det blir lite intressantare då. 

---

Namn: ANZ Pale Ale
Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 70%
Beräknad mängd till jäskärl: 14 liter
Mängd till jäskärl: 14 liter
Beräknat SRM/EBC: 6/12
Beräknat OG: 1.053
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 60
OG: 1.050
FG: 1.011
ABV: 5.1

---

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
(Krossningsläge 6 - 1,5mm)
73% Crisp Maris Otter (~ 2.8 L)
10% Crisp Chitmalt (~1.6 L)
10% Crisp Cara Gold (~6 L)
3.2% Weyermann syramalt (~2.4 L)
3% Crisp Crystal 100 (~42 L)

Mäskschema
66°C i 60 min
76°C i 10 min

---

Total mängd vatten: 26 liter
Mäskvatten: 26 liter
Lakvatten: -

---

Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
6g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
1.9g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 112
Magnecium: 27
Natrium: 16
Klorid: 92
Sulfat: 229

---

Beräknat mäsk-ph: 5.21
Mätt mäsk-ph: 5.1
Mäskjustering: -
Kok-PH: -
Kokjustering: -

---

Humleschema
@60 min - Columbus (T-90) - 20 IBU
@30 min - 50% Vic Secret och 50% Rakau - 15 IBU 
@15 min - 50% Vic Secret och 50% Rakau - 10 IBU 
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Protafloc
@1 min - 50% Vic Secret och 50% Rakau - 15 IBU 

Torrhumling vid FG - 7g/L - Vic Secret och Rakau 50/50.

---

Jäst
Lallemand BRY-97 West Coast (2 paket)
Jäst i 18-19 grader till FG

Utvärdering: Husets Saison med Wyeast 3726

Den här ölen bryggdes den 6/4 och är min senaste version av husets Saison. Skillnaden mellan denna öl och den andra halvan är val av huvudjäst samt att denna flaskjäst med Red Star Premier Blanc. En betydligt bättre jäststam samt några månaders flaskjäsning har resulterat i ett betydligt bättre öl än den enklare fatade versionen.

Efter ganska mycket vacklande mellan olika jästsorter samt en minskad mängd bryggning senaste åren har jag troligtvis landat i att 3726 kommer bli min husjäst för Saison. Alternativen är många men kombinationen av pålitlighet och smaker gör den till den hetaste kandidaten. Det blir upp till denna öl att fastställa detta eller inte.

Receptet i korthet:

Saison
6.17%
IBU: 35
FG: 1.007

58% Weyermann Barke pilsnermalt
30% Castle Chateau speltmalt
7.5% Weyermann rågmalt
4% Weyermann syramalt
Jäst: Wyeast 3726 Farmhouse Ale

Först och främst är det ännu en gång väldigt tydligt för mig hur mycket tid på flaska en Saison faktiskt kräver. Efter ungefär en månad smakade jag av denna öl första gången och upplevde den då inte alls lika balanserad som nu när det hunnit gå 2-2.5 månad. Det är inte första gången jag skriver det men det tål att upprepas, en Saison kräver uppåt två månader i flaska i adekvat flaskjäsningtemperatur för att bli färdig. 

Doftmässigt är det nästan för bra för att vara sant. Här blandas en härlig och balanserad mix av den klassiska saison-frukten och dess pepprighet tillsammans med jord, säd och örter. När det gäller doft har jag aldrig lyckats sätta alla dessa så väl.

Smakmässigt så är det klassisk saison-frukt up front. När den tonas ner dyker det upp toner av peppar och jord. Det finns även en mjuk och sädig maltighet som tar stor plats. Beskan skär igenom på ett snyggt sätt och ligger kvar ett tag i gommen vilket bidrar med en frisk fräschör. Lätt träig syrlighet letar sig in på slutet. Ölet är utan felsmaker och en av mina bättre säsonger på väldigt länge. Kolsyran har skilt sig något mellan flaskorna och eftersom just detta blivit ett frågetecken senaste 3-4 bryggningarna så känner jag mig nu ganska säker på att det har med kapsylerningen att göra. Den är ju dock ack så viktig för stilen. De ölen som kommit upp i korrekt kolsyrenivå är märkbart bättre och jag kan vid kapsyleringen känna vilka som fäster bättre. Drömmen vore ju att kunna säkra upp med riktiga champagnekorkar, men det är en investering jag inte är beredd att göra då dessa kräver en helt annan kapsyleringsutrustning.

Givetvis finns det rum för förbättring även om jag är supernöjd med ölet. Egentligen skulle jag vilja ha ner alkoholen till runt 5.5% så att den blir snäppet mer lättsmält. Den mjuka sädigheten från spelmalten bidrar med en hel del karaktär till ölet, men jag kan också tänka mig att tona ner den något så att ölet upplevs som ännu lite torrare och lättdrucket. Två ganska enkla saker att justera till nästa bryggning.

Landar jag att 3726 blir min husjäst eller inte? Har länge hoppats hitta en torrjäst som kan leverera tillräckligt goda resultat, men gått bet. Mest duglig för detta är Lallemand Farmhouse-jäst, som sätter Saisonsmakerna på ett utmärkt sätt, men dessvärre lämnar för mycket kropp efter sig, vilket gör att man missar den torra känslan som är ett absolut måste för Saison. Nu kommer det nog hinna bli höst innan det blir dags för nästa saisonbryggning, men jag vet redan nu att det kommer bli 3726 i det enda kärlet.

Utvärdering: Fatad Saison jäst med BE-134

Den här ölen bryggdes den 6/4 detta år och är den "andra" halvan av husets Saison från samma bryggdag. Detta öl åkte på fat istället för flaskjäsning.

Förväntningarna på denna öl var inte skyhöga från början eftersom jag av tidigare erfarenhet vet att jästen som fick jäsa ut denna öl inte resulterar i något superspännande. Dock blev det ett extremt lättdrucket öl vilket passade mig perfekt just nu och jag ville också se vad Be-134 skulle kunna prestera tillsammans med mitt Saisonrecept.

Receptet i korthet:

Saison
6.7%
IBU: 35
FG: 1.003

58% Weyermann Barke pilsnermalt
30% Castle Chateau speltmalt
7.5% Weyermann rågmalt
4% Weyermann syramalt
Jäst: BE-134

Styrian Goldings pellets vid 60 min
Saaz kottar vid 30 min och 10 min

Som med några av de torra saisonjästerna, som jag egentligen inte tror härstammar från någon Saison alls, så är doften lite spritig i kombination med kryddor och något svårplacerat "julaktigt". Tankarna far iväg åt någon slags mjukkaka med julkryddor i. Inte kanel, men åt det hållet. 

När man anar spritighet i doften, eller "het alkohol för att närma sig korrekt belgisk beskrivning, brukar detta visa sig även i smaken. Det här är tveklöst en jäst som härstammar från den andra sidan av belgiska ljusa öler. Jag kommer att tänka på en trippel eller något åt Duvel-hållet. Den höga utjäsningen gör ölet lättdrucket, vilket nog också är anledningen till att den av Fermentis rekommenderas för Saison. Sedan har den kanske modifierats på något sätt för att vara lättarbetad och med hög och pålitlig utjäsning. 

Smakmässigt blir den lite för enkel för en Saison. Sedan smakar det heller inte så mycket Saison, vilket är grundproblemet med Be-134. God och farligt lättdrucken öl? Tveklöst. Men Saison smakar det inte riktigt. Det finns en viss krydda i smaken, som är samma "julaktiga" jag beskrev i doften. Det landar dock en ljus fruktighet direkt på tungan, typ vit persika, som tillsammans med alkoholhettan gör att det smakmässigt drar mer åt en trippel eller annan ljus belgare, än en Saison. Det är ett välgjort öl som smakar helt okej, men på grund av jästen inte landar i rätt smakfamilj. Vinningen är lättdruckenheten vilket gör den mycket lämplig i sommartider.

Humleplantan "Korsta" - 1 år efter plantering

 

En kort uppdatering av hur humleplantan "Korsta" mår drygt ett år efter plantering. När hösten börjar övergå i vinter är rekommendationen att man ska klippa ner plantan till cirka två decimeter, vilket jag inte gjorde utan väntade med till slutet av april detta år. Bilden ovan är tagen den 23 maj och som ni ser så har plantan skjutit nya skott och ser ut att må ganska bra. Gräset ser docka ut att ha tagit mer stryk, men vem bryr sig om det? Det är ganska roligt att se med vilken kraft plantan växer när den väl kommit igång. Får man några varmare dagar med sol i mitten/slutet på maj så verkar den kunna växa någon decimeter per dygn.

Plantan gav inga kottar första sommaren, vilket inte ska vara ovanligt. Förhoppningsvis kommer det kottar denna sommar i tillräcklig mängd för att kunna användas i en öl mot slutet av sommaren. Vilken typ av öl den ska användas i har jag inte bestämt, men troligtvis kommer smakerna från humlen märkas mest i något som ska torrhumlas. Att torrhumla en lager är inget jag är intresserad av. Kanske blir det en grisette eller en engelsk pale ale?

Utvärdering: Tjeckisk pilsner

 

Den här ölen bryggdes den 6/3-2026 och var första tjeckiska ölet från hembryggeriet på nästa åtta år, ett konstaterande jag själv hade svårt att förstå. Dels att tiden går så fort, men att jag inte tänkt på att brygga något åt det tjeckiska hållet trots att jag gärna dricker välrenommerad öl från landet när tillfälle finns, vilket inte är något man vanligtvis hittar på systembolaget.

Receptet i korthet:
Tjeckisk pilsner
5.5%
IBU: 30
FG: 1.014

83% Weyermann böhmisk golvmältad pilsnermalt
7% Weyermann Carapils
5% Weyermann melanoidinmalt
4% Weyermann syramalt
Saaz vid 60, 30 och 15 min.
Jäst: WLP 800 (Urquell)

Det här är det absolut mest fylliga och maltiga lagerölet jag har bryggt. Alkoholstyrkan sticker inte iväg särskilt mycket med sina 5.5%, men fortfarande är det nästan lite för maltigt för min smak. Givetvis hade det varit en annan upplevelse om ölet landat på planerade cirka 4.5% istället, men trots det är jag lite förvånad över hur maltig upplevelsen är. Jag vill absolut inte påstå att det är ett resultat av LODO-bryggning, för det är inte en bryggteknik jag använder mig av, men någonstans känner jag på smakerna att detta är något annat. Det finns en fyllig sädighet i smaken som gör att tankarna dras åt LODO-hållet. Det var en bryggdag där jag lyckades hålla nere oxideringen på den varma sidan någorlunda och detta kan i kombination av maltnota, högt FG och den lite högre procenten kanske resultera i dessa smaker. Eller så inte. En LODO-bryggare hade kanske tänkt annorlunda. Ölet karaktäriseras i både doft och smak av denna maltiga sädighet samt en örtighet från humlen. Humlekaraktären försvinner dessvärre lite för mycket i smaken samt att beskan upplevs som lite väl låg för att vara en pilsner. Men, även här påverkar den en procent högre alkoholstyrkan. 

Hittar inga felsmaker alls och detta kommer troligtvis vara ett öl som försvinner ganska snabbt från fatet. Jag känner att jag verkligen fick revansch i och med denna bryggning då föregående tjeckiska öl inte blev särskilt bra. Dock kommer nog vårens och sommarens gäster uppskatta ölet mer än mig då det blir lite för maltigt för min smak. Samma öl, fast på 4.5% hade nog kunnat vara en av mina bättre lagerbryggningar. Anledningen till högt OG var att det faktiskt var första gången jag bryggde en mindre sats på bryggverket (11 liter till jäskärl) och då är det också logiskt att effektiviteten blir högre än beräknat, även om det denna gång stack iväg bra mycket mer än vad jag ens kunnat förutspå.

För en eventuell ombryggning hade jag då givetvis justerat ner maltmängden då jag verkligen tycker att lager, framför allt av denna typen, ska vara mellan 4-4.5%. Även om jästen verkar ha gjort sitt jobb så hade det varit roligt att prova en tjeckisk lagerjäst som upplevs som snäppet torrare och kanske också med en lätt mineraliskt ton efter sig. Personligen föredrar jag Budvar före Pilsner Urquell (i alla fall de versionerna man hittar på svenska pubar) och den har en annan karaktär. Sedan kanske det inte har med jästen att göra, men en lite mer karaktärsfull jäst hade kanske varit intressant. Kanske blev detta rent definitionsmässigt mer av en Festbier än en tjeckisk pilsner. Gott är det oavsett och en bra utgångspunkt för vidare bryggningar av pilsner i tjeckisk stil.