Den här ölen bryggdes den 26/7 i syftet att stilla ett sug efter lite humligare och fruktigare öl mot slutet av sommaren.
Det krävs inget tränat öga för att se att ölet, även om det vid fotografering legat på fat i ganska exakt en månad, råkat ut för en del oxidering. Men, innan vi sågar ölet sönder och samman så tar vi en titt på receptet.
Receptet i korthet:
Amerikansk Pale Ale
5.1%
IBU: 60
FG: 1.011
73% Crisp Maris Otter
10% Crisp Chitmalt
10% Crisp Caragold
3.2% Weyermann syramalt
3% Crisp Crystal 100
Jäst: Lallemand BRY-97 West Coast
Att välhumlad hembrygd öl oxiderar ganska fort är inte särskilt ovanligt. Tanken med denna öl var att bjuda på en litet touch av karamellmalt, så den skulle inte vara superljus. Det man ser på bilden är dock ett ganska typiskt utseende för en Pale Ale/IPA som oxiderat. Att ölen utsatts för syre är inte den enda boven i dramat, utan jag lyckades inte separera humlen lika väl som jag vanligtvis gör. Anledningen till detta var att jag var tvungen att fiska upp den flytande hydrometern från jäskärlet innan ölet flyttades till fat. Ölet fick jäsa i min Fermenter King Jr. vilket är ett kärl som behöver trycksättas för att via en flytande kula med tillhörande slang kunna flytta ölet via ytan. Jag ville dock inte trycksätta kärlet med RAPT Pill i, för jag inte vet om den skulle hantera trycket. Det var alltså bara att försöka fiska upp den utan plaska för mycket. En annan metod jag därför fick skippa var att trycksätta kärlet i något dygn medan det kallkrashade, vilket brukar göra att humlen ganska snabbt trycks ner i botten av jäskärlet. Båda dessa avvikelser gjorde att mer humlepartiklar än nödvändigt följde med ner i fatet. Resultatet blev därefter.
Smakmässigt är det nog på sin plats att använda begreppet felsmaker. Det finns inget infekterat eller jäsrelaterat med ölet, men det är är både för beskt och humlekaraktären är för generisk. Doftar man på det finner man en fräsch men något generisk humlekaraktär men inslag av ljusa frukter. Någon tydlig passionsfrukt, vilket var en av huvudsmakerna jag siktade på, hittar jag inte. Det luktar gott, men man förstår också att smakerna inte kommer bjuda på något spännande. Ovanligt nog var jag lite för generös med humlen på den varma sidan vilket ledde till ett för högt IBU. Detta i kombination med bristande separering av humle efter jäsning, ger en klassiskt medioker Pale Ale/IPA. Även om jag inte är någon mästare på att brygga Pale Ale/IPA var detta ovanligt dåligt för att vara mig. Eftersom det inte finns något kring bryggdagen att anmärka på så drar jag den redan kända slutsatsen att undvikandet av syre efter jäsning inte är enbart handlar om att flytta ölet från jäskärl till fat med så lite oxidering som möjligt, utan det handlar lika mycket om att avlägsna så mycket humle som möjligt före ölet flyttas.
