SaisonBloggen: 2024

onsdag 27 november 2024

Belgisk Pale Ale – Stolle II

För några år sedan satte jag igång en tanke om att brygga en belgisk pale ale av svagare art. Det började med följande inlägg där jag, mest i tanken, utgick från De La Sennes Taras Boulba och De Rankes XX-Bitter och försökte utföra det ganska omöjliga uppdraget att efterlikna vissa aspekter av dessa öl. Ganska otydligt kan tyckas och efter ett halvdant resultat tänkte jag nu ta nya tag. Inte för att jag tror att mitt öl på något sätt kommer likna ovan nämnda mästerverk, men ett tankemässigt avstamp gör jag i alla fall. Både De La Senne och De Ranke brygger sina öl med ganska specifik utrustning anpassad för att skapa karaktärsfull och välutjäst öl.

Tanken på att få in en belgisk pale ale i min bryggrepertoar som inte liknar en saison, och kunna brygga den med återkommande gott resultat har varit något jag velat ganska länge. Dock står inte bryggtillfällena som spön i backen just nu, men i skrivande stund var det detta jag var mest sugen på att brygga och då får det också bli så. Det ska ju vara roligt också.

När det gäller ingredienserna så har jag provat på en del belgiska jäster som inte landar inom saisonspannet med blandat resultat. På pappret har jag tidigare tyckt att orvaljästen sett bra ut, men resultaten har varit lite väl slätstrukna i bidragande karaktär. Även Lallemands Farmhouse-jäst har jag provat på några gånger. Den tycker jag varit riktigt trevlig, även om jag tror den gör sig absolut bäst i en Biere de garde, då den framhäver malten på ett tydligt sätt. Som saison/farmhouse-jäst passar den inte riktigt enligt min mening. Det är en balansgång att låta dessa uttrycksfulla jäster få spelrum tillsammans med större mängder humle. Denna gång kommer jag använda WLP550 som är en lite mer uttrycksfull jäst än wlp510 (Orval). Bland annat använder STHLM Brewing den i sin Saison D´Etre som är en öl jag alltid uppskattat, även om den smakmässigt inte är en Saison. Min förhoppning är att brygga ett öl som landar mellan 4.5-5% och eftersom WLP550 är en ganska kraftfull utjäsare misstänker jag att FG kommer landa under 1.010. För att möta en lägre % kommer maltnotan bli ganska komplex med både vetemalt, aromatic-malt och puffat vete för att stödja basen av pilsnermalt. Det ska trots allt inte bli en snustorr saison, utan här vill jag ha lite mer kropp.

När det gäller humlen vill jag ta ölet åt ett litet annat håll än mina ständigt återkommande Saison där Goldings varit valet senaste tiden. För detta öl blir det Tettnanger som landar i samma traditionella familj, men som ändå bör bjuda på något annat. I detta öl kommer humlen har en mer tillbakadragen roll och förhoppningsvis upplevas som mer balanserad än en Saison.

Namn: Stolle II
Stil: Belgisk pale ale
Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 81%
Beräknad mängd till jäskärl: 22 L
Mängd till jäskärl: 22 L
Beräknat SRM/EBC: 9/18
Beräknat OG: 1.046
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 25
OG: 1.049
FG: 1.009
ABV: 5.3%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
65% Weyermann Barke pilsnermalt
20% Weyermann vetemalt
5% Crisp puffat vete
5% Dingemans Aromatic
5% Weyermann syramalt

Mäskschema
63°C i 60 min
68°C i 30 min
76°C i 10 min

Total mängd vatten: 36.4L
Mäskvatten: 36.4L
Lakvatten: –

Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
2.7 g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 77
Magnecium: 8
Natrium: 8
Klorid: 55
Sulfat: 105

Beräknat mäsk-ph: 5.29
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: 1ml mjölksyra

Humleschema
@60 min – Tettnanger (T-90) – 15 IBU
@15 min – Tettnanger (T-90) – 10 IBU
@15 min – Wyeast jästnäring
@5 min – Protafloc

Jäst
WLP550 – Belgian Ale – 2L förkultur

Brygglogg
2024-10-31
Bryggdag. Tillsätter jästen strax innan 12 och ser regelbunden aktivitet i vattenlåsen under kvällen. Förkulturen var seg att komma igång och var ett orosmoment när jag satte igåg under bryggdagen. Jag lyckades dock efter en långsam och försiktig dekantering få ner jästen i botten av e-kolven tillsammans med kreusen i jäskärlen.

2024-11-05
Efter fem dagar jäsning kollar jag SG som ligger på 1.009. Snabbt jobbat.

2024-11-08
SG ligger fortfarande på 1.009 och blir således FG. Påbörjar kallkrashning.

2024-11-11
Tillsätter isinglass.

2024-11-16
Flaskar till 2.8 CO2.

tisdag 5 november 2024

Sveriges bästa pilsner

Ska det drickas eller bryggas någon form av lager så är det nästan alltid någon form av pilsner som valet landar i då jag generellt uppskattar litet mer bett i beskan än vad som finns i en helles. Pilsner är en öltyp som jag gärna dricker året om och som ganska ofta finns på fat här hemma. Det är ju dessvärre så att faten sinar mellan varven och man tvingas besöka systembolaget för att tillgodose behoven. Detta har lett till att jag under något år arbetat mig igenom många av de pilsner som bryggs av svenska bryggerier och således prövat och även omprövat mina favoriter ett flertal gånger. Smakpreferenser tendera att ändras med tiden vilket gör att det man tyckte om ett öl för några år sedan inte alls stämmer med vad man anser i dagsläget, även öl som smakmässigt är detsamma. Med detta i åtanke har jag dock utarbetat en lista över de bästa svenskbryggda pilsnerölen, oavsett stil (tysk, tjeckisk mm.). För att kunna ta sig in på pilsnertoppen måste ölet finnas i beställningssortimentet med någorlunda regelbunden tillgänglighet. Ytterst tillfälliga släpp eller fatserverade öl på krog går alltså bort. Grattis Sverige, här kommer pilsnertoppen top 10:

Helsinge Ångbryggeri – Helsinge Pilsener
Omnipollo – Janko
Remmarlöv Gårdsbryggeri – The Haus Pils
Nils Oscar – Södermalmspilsner
Nynäshamn Ångbryggeri – Pickla Pils
O/O Brewing – Pivot Pils
Remmarlövs Gårdsbryggeri – Skånsk Pilsner
Närke Kulturbryggeri – Böhmisk Pilsner
Stigbergets Bryggeri – Pilsner
Beerbibliotek – Premium Pilsner

Tipsa gärna om det finns någon ni tycker håller högre klass än de ovan.

fredag 20 september 2024

Ett säkert kort

Resultatmässigt har kvaliteten i mina saisons det senaste året varit minst sagt svajiga. Ganska många gånger så blir jag inte riktigt klok på vad som ställer till det, men efter lite funderade kommer jag ibland fram till saker som eventuellt kan ha ställt till det. Det är verkligen en ölstil vars smaker kan variera ganska mycket sett till små förändringar eller avvikelser. Senaste bryggningen delade jag upp satsen på två jäskärl för att tillsätta Wyeast 3724 i det ena kärlet och Wyeast 3711 i det andra, vilket kändes som två ganska säkra kort i val av jäst. Eftersom jäsningen med 3724 ”fastnade”, vilket den är känd för att kunna göra (även om aldrig hänt mig mer än någon gång), så kände jag mig tvungen att lirka med jästemperaturen i jäskylen. Detta kan ha ställt till det för ölen i de båda kärlen. Dels blev det bra mycket varmare än vad som rekommenderas för 3711, och för 3724 blev det en minst sagt skumpig temperaturresa för att nå FG. Både ölen har efter tre månader inte lyckats klarna på flaska och både smakar inte alls som jag önskat. 3711 är lite speciell i sin smakkaraktär och blir lätt spritig då den jäser ut väldigt lågt. 3724 hade en lätt bismak av bränt gummi vilket härleder till svajig jäsningstemperatur.

Till denna bryggning går jag tillbaka och brygger en stor sats med en och samma jäst. Min gamla trotjänare Wyeast 3726 kommer få jäsa i en och samma temperatur för att undvika det trubbel som jag råkade ut för förra gången. Även om 3726 i sin ursprungliga form kommer samma bryggeri som 3724 så har den aldrig bråkat med jäsningen vid en och samma omgivande temperatur.

I övrigt så är det samma gamla recept som jag gör mindre ändringar med från gång till gång. Har tröttnat lite på sena givor av Saaz då jag inte tycker den tillför något utan istället blockerar övriga smaker. Jag kommer troligtvis flaska halva satsen som vanligt medan andra satsen kommer torrhumlas och sedan hamna på fat.

Jag har skrivit om mina saisonbryggningar så många gånger nu så det finns egentligen inget nytt att berätta om, förutom småändringar mellan satserna.

Namn: Phare XXI
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning
Brygghuseffektivitet: 76
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl: 22L
Beräknat SRM/EBC: 3.5/7
Beräknat OG: 1.053
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 40
OG: 1.051
FG: 1.008
ABV: 5.6%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
78% Weyermann Barke pilsnermalt (~1.7L)
10% Weyermann vetemalt (~1.8L)
5% Weyermann rågmalt (~3L)
3% Crisp valsat korn (~1.8L)
5% Weyermann syramlt (~2.4L)

Mäskschema
63°C i 90 min
76°C i 10 min

Total mängd vatten: 37L
Mäskvatten: 37L
Lakvatten: –

Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
2.7g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 80
Magnecium: 7
Natrium: 10
Klorid: 50
Sulfat: 100

Beräknat mäsk-ph: 5.4
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: 1ml mjölksyra

Humleschema
@60 min – Styrian Golding Bobek (T-90) 4.4AA – 25 IBU
@15 min – Styrian Golding Bobek (T-90) 4.4AA – 15 IBU
@15 min – Protafloc
@15 min – White Labs jästnäring med zink
@5 min – Spindasol B

Jäst
Wyeast 3726 jäst i 22°C
2 liter förkultur

Brygglog
2024-08-02
Sätter förkultur.

2024-08-04
Bryggdag utan några bekymmer alls. Plockade fram luftpumpen för att ge lite extra syresättning till vörten i jäskärlet, vilket det var ett bra tag sedan jag gjorde. Drömmen är att investera i ren syrgas, vilket inte är så besvärligt som det kanske kan verka, för att kunna syresätta vörten tillräckligt. Men det får i dagsläget vänta eller troligtvis bara vara

Förkulturen verkade pigg och redo för jäsning. Kontinuerlig aktivitet i jäskärlen någon timme efter avslutad bryggdag. Eftersom jag inte har något större jäskärl för 22L vört så delades den upp i mina två Brewbuckets. Samma jäst i båda dock. Planerar att eventuellt torrhumla ena kärlet, men får se.

2024-08-13
Sänker temperaturen till 16.

2024-08-14
Torrhumlar ena halvan med belgiska Whitbread Goldings, 7g/L.

2024-08-16
Påbörjar kallkrash.

2024-08-19
Tillsätter isinglass till båda jäskärlen samt Antioxin SB till den torrhumlade versionen som kommer serveras från fat. SB kan inte tillsättas till öl som ska flaskas eftersom man då riskerar att bli utan kolsyra.

2024-08-20
Fatar den torrhumlade versionen. Andra versionen åker till flaska tillsammans med sockerlag och 2.7g T-58 (beräknat till 9L öl) och får flaskjäsa i 23 grader.

tisdag 27 augusti 2024

En svårslagen IPA

Även om uppdateringarna inte står som spön i backen dessa dagar då semestern övergått i vardag så finns det ändå små ljusglimtar att rapportera om från hembryggarkällaren. En sådan ljusglimt är min senaste bryggning av en ”modern” västkust IPA där väldigt många saker föll på sin plats. Tanken med receptet var att skapa en frisk maltbas utan att den för den sakens skull blir tunn. Beskan ska skära friskt genom hela smakupplevelsen utan att bli hängande kvar i gommen för länge. En bra västkust-IPA bjuder på mycket humlesmak samtidigt som beskan ska rensa paletten och få en att vilja ta en ny klunk.

Hur smakade ölen då? När det gäller så pass välhumlade öl som IPA är det svårt att sätta några smaker av malten. För mig handlar det mer om en munkänsla som ligger i balans med beskan och humlen. Detta är svårare att pricka in än vad man kan tro, men med denna öl så lyckades jag verkligen med rätt kombinationer av basmalt och lite extra specialmalt. Humlekaraktären är givetvis det som dominerar upplevelsen. Beskan är ren, frisk och kraftig och följer med under hela resan. Den stannar kvar en stund i gommen efteråt utan att bli kletig och efterhängsen. Kombinationen av Simcoe, Amarillo och Mosaic bjuder på en bra blandning av gammalt och nytt. Blodapelsin, tallbarr, granskott, grapefrukt och lite citrus kommer i stora portioner. Efter snart 10 år som hembryggare är detta en av de bättre ölen jag bryggt och tveklöst den bästa IPAn hittills. Jag kan varmt rekommendera andra hembryggare att prova på receptet nedan, eller att man använder delar av receptet som ”bas” för att utforma en egen modern västkust-IPA efter smak och tycke. Några tankar om receptet:

När det gäller malten är det ganska okomplicerat. Min rekommendation är man smyger in en gnutta wienermalt och en ljus karamellmalt tillsammans med sin basmalt som ska bestå av Golden Promise eller annan pale ale malt.

För att få till en önskvärd och frisk grundbeska är en giva Columbus vid 60 minuter a la 30 IBU mitt rekommenderade val. Välj sedan en neutral jäst som gör jobbet utan att lämna några större smakbidrag. Min erfarenhet av olika sorters jäster som ska tillföra olika fruktiga toner på grund av det ena eller det andra, vars beskrivningar lätt kan locka när man ska bygga sitt IPA-recept, är att dessa smakbidrag enbart blir ännu en parameter att kontrollera och att dessa i sin tur gör det svårare att uppnå önskat resultat samt repeterbarhet. Lallemand BRY-97 slår alla andra torrjäster på fingrarna när det gäller att leverera en smakneutral jäsning som lämnar utrymme åt både malt och humle. Hellre BRY-97 än US-05. Jäs i runt 18 grader. Alla kveikfantaster som tycker den sortens jäst är oslagbar till IPA har oftast fel. Det går att brygga jättebra västkust IPA med kveikjäst om man jäser den svalt (givetvis beroende på vilken kveikjäst man väljer), men att trycka upp en humlebomb i 30 grader för att få den utjäst på 36 timmar tycker humlen och dess oljor inte om och kommer också smaka därefter.

Torrhumla sedan i 16 grader i två dagar och kallkrasha sedan i två. Sistnämnda varierar beroende på vad för slags jäskärl du använder samt hur häjsfri du kan få ölen i jäskärlet. Jag har inga dyra ståltankar i min bryggutrustning men kan däremot trycksätta jäskärlet och flytta ölet från jäskärl till fat genom att tappa ölet från toppen. Oavsett vad man har för utrustning är det eftersträvansvärt med en någorlunda klar öl. Klarningsmedel i kok samt under kallkrash är icket att underskatta. Att gå in i detalj kring mäskning och PH eller andra bryggdetaljer som också påverkar klarhet och smakstabilitet gör jag inte nu då det lätt kan kännas övermäktigt för många. Goda bryggrutiner kommer man dock lite längre på enligt min mening. Det var mina tankar kring receptet. Nu tar vi oss en titt på hur mitt recept faktiskt såg ut samt vad man kan justera om man vill laborera med lite andra smaker. Kom dock ihåg att det är en västkust IPA vi utgår från:

Siffror
OG: 1.059
FG: 1.014
%: 5.9

Malt
80% Thomas Fawcett Golden Promise
10% Weyermann Wienermalt
5% Crisp Caramalt
5% Weyermann syramalt

66°C i 60 min
76°C i 10 min

Humle
Enbart T-90 pellets
30 IBU – Columbus (T-90) vid 60 min kvar av kok
30 IBU – Simcoe (40%), Amarillo (30%) och Mosaic (30%) vid 3 min kvar av kok
Torrhumling – 7g/L samma fördelning som vid 3 min

Jäst och jäsning
Lallemand BRY-97 i 18 grader. Höj till 20 grader sista 1-2 dagarna av jäsningen. 2 paket till 14L.

Eventuella justeringar i receptet
Receptet ovan blev min hittills bästa IPA, alla kategorier, och jag skulle kunna brygga exakt samma recept igen. Några småjusteringar kan göras om man inte har rätt ingredienser eller är sugen på någon annan humlevariant:
– OG och FG kan ju variera lite och man kanske inte prickar in siffrorna exakt. Mitt mål var ett öl på 5.5% och jag skulle justera maltmängden vid en ombryggning för att nå detta. Värt att tänka på är utjäsningen. Ett FG på 1.014 är ju inte en superutjäst öl, men ska alkoholstyrkan vara runt 5.5% så är det inte fel med ett lite högre FG för denna typen av öl.
– När det gäller malten så använder jag alltid syramalt för att nå rätt PH i mäsken. Använder man mjölksyra, vilket jag tror är vanligare, kan man plocka bort syramalten och addera ytterligare 5% basmalt.
– Den ljusa karamellmalten kan eventuellt plockas bort om man vill ha en ännu krispigare öl eller om man vill öka alkoholstyrkan. En dubbel-IPA med samma recept tror jag skulle fungera alldeles utmärkt, men då hade jag också plockat bort karamellmalten och kanske även minskat wienermalten något.
– Annan jäst? Visst kommer det fungera lika bra med t.ex. WLP001/1056, eller kanske ännu bättre. Hade jag haft pigg WLP001 till hands hade det varit mitt förstahandsval. För den oberäknelige bryggare är dock torrjäst alltid önskvärt. Det finns också andra neutrala alejäster som kommer fungera jättebra, men föredrar man torrjäst och BRY-97 finns tillgänglig, så välj den. Jag anser dock att man bör hålla temperaturen nere för jäsningen.

Don’ts
– Vetemalt. Nej. Hazy IPA/NEIPA är en annan typ av öl. Addera inte kropp/munkänsla i onödan.
– Havre. Nej. Fel öl.
– Mellanrostad karamellmalt. Vanligt förr, men påskyndar oxidering och tar över smakmässigt.
– Torrhumla inte för varmt.
– Undvik pilsnermalt om du kan. Har du det hemma och absolut vill göra dig av med den så öka upp wienermalten till 15-20%.

torsdag 25 juli 2024

Sommarens moderna västkust-IPA

Som hembryggare är man inte styrd av trender och riktlinjer på samma sätt som kommersiella bryggare är. Om ”modern” västkust-IPA kommer bli en grej eller inte återstår att se, men i USA har beteckningen ”modern west-coast IPA” börjat dyka på såväl burkar som fat. Som hembryggare kan man lugnt konstatera att modern västkust-IPA är något man bryggt i ganska många år då det är en stil där man helt enkelt kombinerar klassisk västkusthumle som Cascade, Centennial eller Chinook med modernare humle. Som hembryggare blandar man humle ganska friskt då nyfikenheten kring olika kombinationer ofta är stor. Den smakmässiga utmaningen för modern västkust-IPA blir således att kombinera de klassiska smakerna med det nya, vilket jag tror är lättare sagt än gjort. Att blanda tall, grapefrukt med guava och mango tror jag inte nödvändigtvis behöver blir bra. Eller så blir det det, lite svårt att veta. Allt handlar om vilka sorter man kombinerar och i vilka mängder.

Bör även tilläggas att den moderna maltnotan för en västkust-IPA har en något renare karaktär än tidigare. Detta är något som bryggerier successivt ändrat under de senaste åren även för välkänd västkust IPA som funnit med länge, så något helt nytt är det heller inte med vilka maltersorter man väljer bort. När IPAn började nå kommersiell framgång var den oftast betydligt mörkare och innehöll 5-15% mellanmörk karamellmalt, vilket var standard i ganska många år. Allt eftersom började dessa 50-60 lovibondsmalter fasas ut och ersättas av antingen ljusare karamellmalter, Wienermalt eller plockas bort helt och hållet. Dels förändrades smakpreferenserna för denna typ av IPA, främst med dubbel IPAns framtåg där man med högre % också ville sänka de tuffare karamelltonerna för att främja drickbarhet. Russian River är ett exempel på ett bryggeri där man frångått den mellanmörka karamellmalten för bland annat sin Pliny The Elder. I och med att oxidering och metoderna för att undvika detta utvecklats har även studier på olika maltsorters oxideringsgrad gjorts och det har där visat sig att just karamellmalt runt 50-60 lovibond bidrar med mer oxidering än annan malt. Både ljusare och mörkare malt än karamellmalt runt detta spann bidrar med mindre oxidering, vilket var ännu en anledning för kommersiella bryggerier att välja bort denna maltsort.

Målbilden för en modern västkust-IPA är alltså en väl utjäst öl med en maltnota fri från havre, vete och mellanmörk karamellmalt. Munkänslan ska vara ”clean” med viss malt i kropp som backar upp humlens beska. Klassiska humlesmaker ska kombineras med mer moderna och det färdiga ölet ska vara klart utan häjs. Vilka humletekniker man använder är upp till var och en och här finns det också rejält med svängrum. Troligt är att denna ”nya” stil av IPA också anammar moderniteter som hop stand och liknande då dessa blivit mer eller mindre standard för all form av IPA-bryggning. Personligen upplever jag sällan någon större skillnad om sista givan på varma sidan tillsätts mot slutet av kok eller som hop stand för IPA som inte ska vara häjsbetonad. Detta tror jag dock är ytterst beroende på varje bryggares utrustning, val av humle och kvalitét på humle. Jag tror dock att hop stands är vanligare än senare givor under koket. Jag kommer dock tillsätta min sista humle med tre minuter kvar av koket, främst för att det blir lättare för mitt bryggprogram att beräkna beskan. En bittergiva i början av koket är också att rekommendera för att få upp IBU-nivåerna i rätt nivå. Här kan man lägga sig mellan 40-70 för att hamna rätt. Jag upplever bra resultat med en bittergiva på 30 IBU, men även det kan variera något beroende på hur dit kok ser ut.

Jag kommer bygga maltnotan med Golden Promise i kombination med Wienermalt och en gnutta ljus karamellmalt. När det gäller humlen kommer jag fortsätta bygga vidare på Simcoe som jag använt till Cold-IPA i kombination med Amarillo och Mosaic. Eftersom jag har lite svårt att planera mina bryggdagar på grund av tillkomst av familjemedlem ligger det två paket torrjäst i form av BRY-97 West Coast redo i kylen som kommer användas när det väl blir bryggdags.

Namn: Iskusten IPA
Stil: Amerikansk IPA – ”Modern” västkust
Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 76%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl: 14L
Beräknat SRM/EBC: 5/10
Beräknat OG: 1.053
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 60
OG: 1.059
FG: 1.014
ABV: 5.9%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
80% Thomas Fawcett Golden Promise (~2.6L)
10% Weyermann Wienermalt (~3.4L)
5% Crisp Caramalt (~12L)
5% Weyermann syramalt (~2L)

Krossad i 1.3mm

Mäskschema
66°C i 60 min
76°C i 10 min

Total mängd vatten: 26.3 L
Mäskvatten: 26.3 L
Lakvatten: –

Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
2g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 100
Magnecium: 10
Natrium: 8
Klorid: 70
Sulfat: 140

Beräknat mäsk-ph: 5.18
Mätt mäsk-ph: 5.0
Mäskjustering: –

Humleschema
@60 min – Columbus (T-90) – 30 IBU
@3 min – 40% Simcoe, 30% Amarillo och 30% Mosaic (T-90) – 30 IBU
Torrhumling – 7g/L samma fördelning som ovan.

Jäst
Lallemand BRY-97 American West Coast
Primärjäsning i 18-19 grader.
2 paket till 14 L

Brygglogg
2024-07-11
Bryggdag som gick rätt bra, förutom att jag glömde både jästnäring och klarningsmedel mot slutet av koket. Jag får skylla på viss ringsrostighet och mycket annat som pågick i hemmet samtidigt. Detta resulterade dessvärre i ett uteblivet ”protein break” och en väldigt grumlig vört till jäskärlet. Fick även ett för lågt PH på 5.0 i mäsken. Lite irriterad över att jag bommade dessa småsaker när det finns så mycket annat som kan strula. Nåväl. Någon slags öl lär det bli och förhoppningsvis kan lite klarningsmedel under kallkrashen kanske kan kompensera något för grumlig vört till jäskärlet.

2024-07-12
Full aktivitet i vattenlåset morgonen efter bryggning.

2024-07-14
Har varit mycket hög aktivitet i vattenlåset under tre dagar. Reser bort i några nätter och få se hur jäsningen fortskridit om några dagar.

2024-07-17
Varit bortrest några dagar men den okulära besiktning visar på vad jag skulle tro är ett ganska färdigjäst öl med jäst i botten av kärlet samt helt nedsjunken kreusen. Höjer till 20 grader för en sista knuff i utjäsningen. Eftersom jag jäser med min Fermenter King Jr. är det lite bökigt att ta SG-prov då det kräver rengörning av slangar samt påkoppling av gas, så jag nöjer mig med två dagar till i lite högre temperatur. Enligt vad jag läst mig till kan jäsningen vara avklarad på fem dagar. Jag hade en snabb start på jäsningen med denna bryggning så jag tror säkert den bör vara nära FG.

2024-07-19
Mjukkrashar till 16 grader på förmiddagen. När temperaturen lagt sig torrhumlar jag med sedvanliga 7g/L.

2024-07-21
Kallkrashar och åker bort i några dagar.

2024-07-24
Tillsätter antioxin SB.

2024-07-25
Dags för fatning. Blev lite längre tid för humlen i jäskärlet, men några extra dagar i bara fyra grader skadar nog ej.

2024-08-27
Publicerar en liten utvärdering samt tankar om ölet. Detta blev min bästa IPA hittills.

Bryggsalter.

Dagens malt före fuktning. Använder samma låda för att ”konditionera” malten som jag jäser pizzadeg i.

Blev ganska ojämn krossning denna gång. Tror jag hade kunnat fukta malten ännu mer.

Lugn och fin inmäskning utan särskilt mycket skum.

Avslutningsvis den klassiska humlekakan i bryggverket efter kylning och tömning.

torsdag 13 juni 2024

En lång jäsnings färd mot…

Ligger lite efter i bloggandet på grund av mycket annat i livet, så som det är ibland. Här kommer dock ett inlägg om en av vårens bryggningar av husets Saison.

Även om jakten på min bästa Saison har dragit ner på tempot avsevärt under det senaste bryggåret är den ändå pågående i viss mån. Det är lite extra klurigt att hitta inspiration till nya bryggningar när man inte heller hittar något nytt att ta del av. Efter några år med dammsugande av information om Saison och hur man på bästa sätt brygger den kan jag konstatera att många av de egenskaper som jag jagar från kommersiella exempel helt enkelt inte är möjliga att nå som hembryggare. Här handlar det främst om humle, dess kvalité och egenskaper. Att jästen som sälj ofta sägs ha ursprung från olika bryggerier betyder dock inte att den bär på samma egenskaper som den som används på bryggeriet. Här spelar också många andra aspekter in. Jäst och jäsning är dock en av de aspekter som med rätt utrustning och teknik innefattar viss mån av repeterbarhet. Till stor del handlar det också om vad jag som hembryggare väljer att acceptera för eventuella avvikelser mellan bryggningarna med samma jäst. Och även om jag inte är en av dem som räknar celler utan enbart lägger fokus på mängd och vitabilitet, så tycker jag att de smakbidrag som jäst jag använt många gånger bidrar med är bekanta. När det gäller saisonjäst handlar det dock fortfarande om vilken jäst det är jag vill cementera fast som min ”husjäst”.

När det gäller humle är det en annan sak och även om det kan vara lätt att tro att en humlesorts variabler torde vara färre än en jästs, så är min upplevelse att det varit knepigare att landa i vilka bidrag från olika humlesorter det är jag är ute efter. Flera av de traditionella bryggerierna i Belgien och till viss mån i Frankrike som brygger de absolut främst exemplaren av Saison, Biere de garde eller annan typ av ljus belgisk öl med kraftigare beska har en helt annan tillgång till humle än vad vi som hembryggare har. Bryggmarknaden fungerar ju så att flera av de kommersiella bryggerierna har kontrakt med humleodlare som ge dem förtur till humleskörder och där det heller inte är helt ovanligt att man som bryggare besöker humleodlingarna för att välja vilken humle från vilken del av odlingarna man vill köpa. Kontentan av det är att när man som hembryggare försöker efterlikna en viss typ av beska eller humlekaraktär från ett av sina favoritbryggerier och vet att de använder en specifik humlesort, så kommer man inte få ut samma smaker. Kanske har man till och med tillgång till receptet och alla ingredienser som angetts av bryggeriet själv, men ändå landar man inte i närheten av det man försöker efterlikna. Detta beror ju på flera olika saker, allt från bryggteknik till utrustning och jäsning mm. Men när man kommit så långt i bryggandet av Saison som jag ändå måste anse mig ha gjort, även om det långt från alla gånger blir särskilt lyckat, så börjar man sakta med säkert acceptera vad man kan och inte längre kan påverka. Att sedan bara ändra en variabel inför varje bryggning för att sedan kunna kontrollera utvecklingen är ju också svårt eftersom det också hinner gå en viss tid mellan bryggningarna och man har efter flera provsmakningar hittat flera saker man vill ändra på. Det gör att man ganska ofta faller tillbaka i en osäkerhet kring vad som ska ändras.

För min del har det under de senaste åren av Saisonbrygging handlat om att landa i en och samma jäst och sedan anpassa ingredienser efter denna. Jästen styr bryggningen oavsett stil. Jag har länge jagat en örtig beska i mina säsonger och det är ingen lätt uppgift att ta sig an då Saisonjäst enligt in mening har en tendens att maskera just örtighet, till skillnad från t.ex. vissa typer av lagerjäst där örtig humle har lättare att göra sig till känna. Inför denna bryggning ville jag närmare undersöka hur Wyeast 3724 (Dupont) och Wyeast 3711 (Dupont->Thiriez) skulle samspela med Saaz. Wyeast 3724 är erkänt besvärlig att jäsa med och kräver både tid, värme och tålamod, men med inga andra bryggningar planerade hade jag inga problem med att ockupera jäskylen en längre period för både primär- och flaskjäsning. 3711 ville jag prova igen mest för att se vad jag tycker om den. Bryggde med den i slutet av förra sommaren men ett för avancerat mäskschema gjorde den ölen till en fenolbomb, vilket gjorde att jag inte kunde ge den en rättvis utvärdering. Många väljer just 3711 då den är en fenomenalt pålitlig utjäsare och är något av saisonvärldens motsvarighet till 3724. Trots sin goda utjäsningsförmåga lämnar den ganska mycket munkänsla efter sig på grund av betaglukaner, vilket gör jag vid tidigare försök tycker den inte blir nog ”klar” i sina smaker. Men, jag är nu villig att ge den ett, förmodligen, sista försök.

Namn: Phare XX och Sommar II
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 79%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl: 23L
Beräknat SRM/EBC: 3.5/7
Beräknat OG: 1.054
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 30
OG: 1.056
FG: 3711 = 1.002. 3724 = 1.005.
ABV: 3711 = 7.1%. 3724 = 6.7

Maltnota (%) (Färg lovibond)
75.2% Weyermann Barke Pilsner (~1.8L)
15.2% Weyermann Wienermalt (~3.4L)
5.1% Crisp Torrefied Barley (~1.8L)
4.6% Weyermann syramalt (~2.4L)

Mäskschema
63° grader i 90 min
76° grader i 10 min

Total mängd vatten: 37.1L
Mäskvatten: 37.1L
Lakvatten: –

Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
5g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid
g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 90
Magnecium: 15
Natrium: 8
Klorid: 67
Sulfat: 150

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: –

Humleschema
@60 min – Styrian Golding Bobek (pellets) 20 IBU
@20 min – Saaz (pellets) 5 IBU
@15 min – White Labs jästnäring och protafloc
@10 min – Styrian Golding Bobek (kottar) 5 IBU
@5 min – Spindasol B

Jäst
Wyeast 3711 i en halvan och Wyeast 3724 i andra.
Stigande jäsning. Inleder i 22-23 grader. Efter ca 24 timmar med aktiv jäsning höjs temperaturen med 1 grad per dag till 26 grader är nådd. Planen var att hålla kvar i 26 grader till FG men på grund av oro kring avstannad jäsning fick jäskylen klättra hela vägen upp till 30 grader.

Brygglogg
2024-04-06
Sätter förkultur till båda jästerna.

2024-04-07
Bryggdag. Vaknade före alarmet 05:30. Vattnet var redan varmt så det var bara att gå ner till bryggrummet och pytsa i salter och förbereda malten. Hela bryggningen gick smidigt. Full aktivitet i vattenlåset till 3724 under kvällen. Plockar bort vattenlåset och sätter sani clean-sprejad plastfolie över vattenlåshålet på jäskärlet för att få till en semi-öppen jäsning.

2024-04-08
Nu aktivitet även i 3711. I denna behåller jag dock vattenlåset på. Höjer temperaturen till 24 grader.

2024-04-09
Höjer till 25 grader.

2024-04-10
Höjer till 26 grader.

2024-04-15
Tittar till SG såhär en vecka efter bryggdag och 3711 ligger på 1.006 medan 3724 verkar ha råkat ut för det klassiska stoppet och ligger på skyhöga 1.034, trots semiöppen jäsning och stigande omgivande jästemp. Höjer till hela 28 grader för att se om det kan hjälpa till.

2024-04-21
Har under veckan låtit temperaturen sjunka till 26 grader i jäskylen då jag inte riktigt är bekväm med konstanta 28 grader. Vet egentligen inte varför, mest en känsla. Nu två veckor efter bryggdag och SG är följande:
3724 = 1.022. Sjunkit med 12 pinnar på en vecka, men vilken otroligt långsam jäst det är.
3711 = 1.002. Sjunkit med fyra pinnar och detta är väl troligen FG.

2024-04-28
3711:an har fått stå i matkällaren under veckan för en semi-kallkrash då jäskylen är intsälld på 30 grader för att hjälpa andra hälften (3724) med att jäsa ut. Flaskar 3711 till 3.8 kolsyrevolymer. 3724:an har nått ett SG på 1.016.

2024-05-05
Ännu en vecka i 30 grader har passerat för 3724. SG nu nere på 1.009. Ger den en vecka till. Inte säker att den jäser ut mer. Tycker 1.009 är fullt acceptabelt, men får se om det kommer hända mer. Känns återigen halvbra att den får stå så länge, samt står så varmt.

2024-05-10
3724 FG=1.005. Kallkrash.

2024-05-16
Buteljerar 3724. På grund av olika omständigheter blev buteljeringen intryckt mellan andra aktiviteter och jag hade med facit i hand behövt tillsätta champagnejäst för att säkra flaskjäsning, men så blev det inte. Siktar dock på en varm flaskjäsning som kommer inledas i 24 grader för att stiga till 30.

Sidor