SaisonBloggen: 2023

måndag 18 december 2023

Cold IPA del.3 – Session Cold IPA

Detta blir tredje bryggningen av Cold IPA-stilen och det är väl egentligen först nu som det blir ett ordentligt försök till att närma mig den ursprungliga tanken av denna nyare form av IPA. Tidigare bryggningar av stilen har varit en kombination av ”känna på”, moderna humlestilar samt metoder. Jag har landat i att mer moderna humletekniker som whirlpool/hop stand och torrhumling under aktiv jäsning inte lämpar sig särskilt väl. Med dessa tekniker och ingredienser skulle det bli mer av en vanlig modern IPA, vilket kan vara gott, men jag vill verkligen att mina ”kall-ipor” ska vara något annat. Man ska kunna känna en tydlig skillnad på denna typen av öl och annan IPA. Därför drar jag upp följande nya riktlinjer samt upprepar några äldre:

– Svalare jäsning med lagerjäst för en krispigare karaktär.
– Stort fokus på basmalt. Havre- och vetemalt är strikt förbjudet.
– Klar vört, klar öl ner i jäskärlet och klar öl i glaset för ännu mer krispighet.
– Två sorters munchermalt för att stödja ölets kropp för att undvika tunnhet.
– Slutgiltig styrka runt 5.5% då det är en lättare typ av IPA.
– Mer klassisk amerikansk humle. Här finns utrymme för experiment men josigt och tropisk går bort. Kommer köra på enbart Simcoe denna gång (bortsett från Columbus som bittergiva) som egentligen inte är någon superklassiker, men ändå är en bit ifrån t.ex. Citra. Det var även längesedan jag bryggde med Simcoe och det ska därför bli roligt att påminnas om dess smakprofil.
– Torrhumling känns som en självklarhet för en IPA, men har faktiskt gått och funderat på om det verkligen behövs till denna öl. Att inte torrhumla skulle göra att ölen sticker ut ännu lite mer än från en ”vanlig” IPA. Samtidigt känns det lite fel att inte torrhumla. Nej, det blir en torrhumling.

Namn: SimCold Session IPA
Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 79%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl: 13.5L
Beräknat SRM/EBC: 18/9
Beräknat OG: 1.053
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 50
OG: 1.050
FG: 1.014
ABV: 4.7%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
70% Weyermann Barke pilsner (~1,8L)
15% Weyermann munich I (~6L)
10% Weyermann munich II (~9L)
5% Weyermann syramalt (~2,4L)

Malten förfuktad med 2% av total maltnotan = 77g vatten

Mäskschema
60ºC i 30 min
65ºC i 30 min
72ºC i 30 min
76ºC i 10 min
5 min omrörning under inmäskning.

Total mängd vatten: 27.3L
Mäskvatten: 27.3L
Lakvatten: –

Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid
?g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 77
Magnecium: 6
Natrium: 8
Klorid: 50
Sulfat: 103

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: –

Humleschema
@60 min – Columbus (T-90) – 30 IBU
@15 min – White Labs jästnäring
@3 min – Simcoe (T-90) – 20 IBU
@5 min – Protafloc
@0 min – Spindasol B

Torrhumling – 7g/L Simcoe i fyra dagar. Två dagar i 14 grader och två dagar i ~4 grader.

Jäst
Saflager 34/70 – 2 paket
Jäst i 14 grader med höjning till 16 mot slutet.

Brygglogg
2023-12-02
Bryggdag.

2023-12-03
Full aktivitet i vattenlåset på kvällen.

2023-12-07
Avtagande aktivitet, om än regelbunden, i ”blow-offen” (ber om ursäkt för det uttrycket). Höjer till 16 grader för att hjälpa till med den sista utjäsningen.

2023-12-13
Sänker till 14 och torrhumlar. Tanken var att torrhumla med hjälp av humlefiltrer (korgen) som vanligtvis används för att torrhumla i fat. Korgen var dock för bred för att passa hålet till jäskärlet, så det blev en klassisk torrhumling.

2023-12-15
Har nu torrhumlat i två dagar, kommer fortsätta två dagar till, men sänker temperaturen till kallkrash så att den ska hinna klarana upp till fatningen. När temperaturen gått ner, vilket jag tror en hunnit göra till kvällen, kommer jag tillsätta isinglass.

2023-12-17
Fatar ölen. Eftersom effektivteten blev något lägre än vad jag hade tänkt mig, samt att jag glömde tänka ett extra varv på utjäsningen så blir resultatet mer av en session IPA, än en svagare IPA. Gör kanske inte så mycket, men ett FG på 1.014 är lite högt för en öl som ska upplevas som lite mer krispig än annan IPA. Nåväl.

Ordentlig rengöring av jäskärl. Tror inte detta jäskärl lever särskilt länge till. Använder det enbart till torrhumlad öl då jag kan ta ölet ovanifrån med hjälp av det flytande stigröret. Bäst-före-datum på trycksättningen har dock passerat.

Malten som ska förfuktas.

Försiktigt sänka ner påsen i maltkorgen.

Mindre skum än vanligtvis.

Tycker det är lite fint att se när proteinfällningarna ”släpper” från vörten och lämnar en klar och fin vört ovan.

torsdag 7 december 2023

Förfukta malt – malt conditioning

Jag har ganska länge gått och funderat på det här med ”malt conditioning”, som jag fritt översatt till förfuktning av malt (möjligt att det finns en svensk bryggterm för detta), och vad poängen med det egentligen skulle vara. Informationen har passerat mig förr men när jag nu angriper den igen inser jag att det något jag är beredd att addera till min bryggprocess.

Att förfukta malt är något som man sysslat med i bryggerier länge. Ett exempel på ett välrenommerat bryggeri som gjort detta sedan början av 80-talet är Sierra Nevada, där man förövrigt är extremt noggrann med hela sin bryggprocess. Bland annat filtrerar man allt sitt bryggvatten med hjälp av en avancerad och kostsam process för att kunna ha 100% kontroll på joner (salter). De har även genomgått en väldigt lång och avancerad studie kring sin förpackningsprocess för att minimera syre. Bland annat så flaskjäser de nästan all sin öl med hjälp av en extremt noga uträknad mängd jästceller i varje flaska. De förfuktar även sin malt med hjälp av ånga. Givetvis finns det massvis av bryggtekniska detaljer som vi hembryggare inte ägnar sig åt, men likväl blir det bra öl ändå. Men som jag resonerar med mycket annat pillande – många bäckar små…

Att förfukta sin malt är lite som vattenbehandling, inte något man måste lägga något större fokus på om man absolut inte vill. Det är dock inte någon krävande process om du krossar din malt själv. Själva utförandet är tämligen simpelt:

Räkna ut vad 2% av din totala maltmängd blir i gram. Denna summa i gram blir då hur mycket vatten du ska fukta din okrossade malt med, ungefär.
Förbered ditt bryggvatten som vanligt och värm det redo för inmäskning.
Fyll sedan en sprejflaska med vatten, alltså 2% av den totala maltmängden, och spreja malten.
Krossa malten som vanligt – eller lite finare.

Min erfarenhet är att 2% vatten är lite för lite. Det kan bli något svårt för slangen i sprejflaskan att fånga upp en så pass liten mängd vatten. Om ni tänker er hur en vanlig sprejflaska fungerar så inser ni säkert att det alltid finns kvar lite vatten i botten av flaskan även om det inte kommer ut något ut munstycket, eftersom slangen inte kan suga uppå det allra sista. 2% kan dock vara en bra siffra att utgå från och för att inte ställa till det för din maltkross är det klart bättre att vara lite försiktig i början. Att få den okrossade malten lagom fuktig är givetvis utmaningen med det hela. En bra rekommendation är att använda en större plastlåda med stor bottenyta så att bädden blir så tunn som möjligt. Då blir det lättare att spreja en större mängd malt på en och samma gång. Rör sedan om med handen i malten och upprepa sprejandet. Malten ska bli fuktig men inte blöt. Krossa sedan malten och mäska in. Pröva dig sakta men säkert fram.

Vad finns det då för fördelar med att förfukta sin malt? Det som händer med maltkornen är att de får en bättre krossning med ett mer intakt skal. Den optimala krossningen ska vara fri från trasiga skal där kornet brutits av på mitten, och maltmjöl. Skalet på kornet ska vara öppnat så att innehållet blir tillgängligt för bryggvattnet, men inte krossat. Ett lagom fuktat maltkorn gör skalet segt istället för hårt, vilket håller ihop skal och innehåll bättre. Vad kan detta ge för fördelar för resten av bryggprocessen och slutprodukten?

Effektivitet, som jag själv är helt ointresserad av och som genrellt tycker hembryggare ska fokusera mindre på då det egentligen inte säger något om slutresultatet. Men, är malten fuktigare kan du också krossa den ännu finare utan att pulverisera, vilket gör att du kan uppnå än högre effektivitet.
Minska tanniner. En bättre krossning leder till en minskad utvinning av tanniner.
Renare vört. Mindre mjöl gör det lättare att framställa en klarare och ”renare” vört.
Renare vört minskar risken för överoxidering då det finns färre syrebärande ”partiklar” i vörten.
Renare vört ger bättre förutsättning till klar vört till kok, vilket i sin tur ger förutsättningar för, men inte nödvändigtvis är lika med:
- Renare maltsmaker
- Stabilare smaker som inte ändras över tiden
- Längre livslängd på ölet
Minskad risk för igentäppta mäskningar och långdragna lakningar, om man lakar.

… och åter igen; detta kommer nödvändigtvis inte göra att din öl smakar bättre om du inte följer vissa andra principer i din bryggprocess. T.ex, finns det ingen anledning att förfukta malten om du inte är intresserad av att få till en klarare vört. Se hellre detta som en del i en allmänt förfinad bryggprocess. När jag använt mig av förfuktad malt har detta tillsammans med andra faktorer lämnat en klarare vört till jäsning samt minimerat oönskade maltrester under koket.

Förvånad över den tydliga förbättringen. Betydligt mindre maltmjöl samt att andelen trasiga skal minskat betydligt. Någon perfekt krossning är det kanske inte tal om, men med den kvarnen jag har så är detta en klar förbättring.

måndag 20 november 2023

Vinterpilsnern som blev till vinterdricka

Förra året inledde jag ett blogginlägg med orden: ”detta kommer kanske bli det minst lästa blogginlägget som hembryggarbloggvärlden skådat”. Detta på grund av en misstanke om att intresset för engelsk pale ale troligtvis är ganska lågt där ute i hembryggaretern, vilket var vad det inlägget skulle handla om. Nu är det möjligt att jag överträffat detta genom att skriva om en, om möjligt, ännu svalare ölstil, nämligen en mörk pilsner, som inte heller blev riktigt som jag tänkte. Mer om detta i bryggloggen.

Tanken med att brygga en mörk pilsner grundar sig att jag varit sugen på att ha en humlig lager på fat ett bra tag och att jag också velat prova något nytt. Därför slog jag två flugor i en smäll och valde att satsa på mörkare och maltigare pilsner än vad jag brukar brygga. Munichmalt är en maltsort jag inte tycker mig ha tillräckligt bra koll på även om jag använder sorten relativt ofta i mindre delar för att förbättra maltigheten. Det har dessvärre blivit en sådan där sak som jag tillsätter utan att riktigt veta vad den rent smakmässigt bidrar med, eftersom dess eventuella smakbidrag troligtvis försvinner i virrvarret av allt det andra. Ingen minns dock en fegis så därför valde jag att gå på den mörkare typ-II-varianten i kombination med 15% melanoidinmalt, så något rejält maltigt borde jag kunna få till av den maltnotan. Generellt tycker jag att de flesta av mina ljusa öl (lager, IPA och Saison) saknar en stadig smakmässig maltbas, och därför kan det också vara intressant vad denna kraftigare maltnota kan framkalla.

Senaste åren har det blivit en hel del jäsning med Saflager-34/70, vilket är en otroligt pålitlig torr lagerjäst om man lärt sig hur den reagerar i olika temperaturer. Den fungerar för övrigt alldeles utmärkt att brygga IPA med om man lägger jäsningen runt 14-16 grader. Att brygga lageröl är något som jag tror det kommer bli mer av i framtiden, vilket gör mig lite nyfiken på andra lagerjäster i torkat format. Denna gång föll valet på Saflager-189 som ursprungligen är en jäst från Hürlimannbryggeriet i Schweiz som jag inte vet så mycket om förutom att det var de som en gång i tiden bryggde den legendariska Samichlaus-ölet, som var en dubbelbock på 14% som brukade bryggas den sjätte december varje år för sedan lagras till jul följande år.

I övrigt är det inget speciellt med själva ölet. Jag kommer köra på ett längre lagermäskschema för att se om vörten kan hinna bli klar efter mäskning. Har även en tanke på att dra ner tempot på pumpen en bit in i mäskningen för att se om det kan påverka klarheten.

Namn: Vinterdricka
Stil: Mörk pilsner
Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 84%
Beräknad mängd till jäskärl: 11L
Mängd till jäskärl: 11L
Beräknat SRM/EBC: 9.7/19
Beräknat OG: 1.044
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.045
FG: 1.015
ABV: 3.9%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
84% Weyermann munich II (~9L)
15% Weyermann melanoidimalt (~27L)
1% Weyermann syramalt (~2,4L)

Mäskschema
60ºC i 20 min
65ºC i 20 min
72ºC i 30 min
76ºC i 10 min

Total mängd vatten: 23.45L
Mäskvatten: 23.45L
Lakvatten: –

Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
1.7g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 78
Magnecium: 6
Natrium: 8
Klorid: 77
Sulfat: 71

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.4

Humleschema
@60 min – Perle – 20 IBU
@20 min – Perle – 15 IBU
@15 min – White Labs jästnäring
@5 min – Protafloc
@5 min – Spindasol B

Jäst
Fermentis Saflager S-189 – 1 paket till 11L vört.
Jäst i 12-13 grader.
16 grader mot slutet av jäsningen.

Brygglogg
2023-11-02
Smärtfri bryggdag där jag prickade alla siffror nästan felfritt, något som vissa kanske inte lägger någon större vikt vid. Det är ändock tillfredsställande att veta vad ens system levererar och att kunna förutspå resultatet. Tillsatte jästen vid 19:30-tiden på kvällen.

2023-11-03
Morgonen dagen efter finns det inga spår efter startad jäsning. Givetvis störigt med jäst som tar lång tid på sig, men med lagerjäst i svalare temperaturer kan det vara så. Efter lite letande på forum så verkar det vanligt för jästen att ta lång tid på sig att komma igång. Rekommenderad jästemperatur för jästen är 9-15 grader och min jäskyl är inställd på 13 så det borde inte alls vara några problem för det att komma igång i den temperaturen. Ska hålla lite koll under dagen.

2023-11-05
Världsrekord för ”lag time” för denna jäst. Även om det alltid pågår mer aktivitet i jäskärlet än vad man kan se på ett vattenlås så går det ruskigt långsamt denna gång. Uppskattar uppstarten för S-189 att ligga på ca. 60 timmar. Vi får se hur detta påverkar ölet i slutändan och min fingerkänsla säger att detta även kommer påverka utjäsningen negativt. Dock ska detta vara en jäst som jäser ut ölet mer än t.ex. 34/70, men den tröga starten känns det tveksamt. Nivåan i vattenlåset rör sig låååångsamt.

2023-11-07
Nu helt stilla i vattenlåset?

2023-11-08
Tar ett SG-prov och ser att ölet jäst ner till 1.020. Oroväckande att aktiviteten i vattenlåset tog så pass många dagar att komma igång samt att det var ovanligt dålig fart på det. Jag höjer till 15 grader i jäskylen för att se om det hjälper till med utjäsningen, men något säger mig att det inte kommer jäsa ut som det ska. Ölet är nu 3.3%, men utjäsningen är bara 55%. Hade räknat med ett FG runt 1.010 och därmed en utjäsning på 77%, ungefär. Vi får se vad som händer. Var det något fel på jästen?

2023-11-12
SG: 1.017

2023-11-15
SG: 1.015

2023-11-19
FG blir 1.015. Sätter igång med kallkrash. Får se hur den här ölen blir och smakar. Utjäsningen landar på ynka 66% vilket är betydligt mindre än vad jag hade räknat med. Efter att jag misstänkte att jäsningen inte riktigt gick som den borde så började jag läsa om andras erfarenheter av jästen och det verkar som att jästen (eventuellt) gynnas av att rehydreras. Det råder olika råd och rön om just detta så jag låter det vara osagt. En påse jäst ska dock räcka till 20-30 liter och jag hade bara 11 liter till jäskärlet, så någon underpitch är det inte tal om. I slutändan blev det dock öl, även om jag hade räknat med att den skulle bli ca. 0.5% starkare, vilket känns som en större motgång när det nu rör sig om rätt alkoholsvag öl. Hade det varit en öl på 6% eller starkare hade det spelat mindre roll. Nu landar den precis under 4%, så det blir en riktigt sessionabel historia. Jag väljer därför att byta namn på ölet till ”Vinterdricka”, vilket anspelar på den svagare pilsnerversionen från tiden före starkölsförbudet i Sverige (1922-1955). Ölet ser även ut att bli betydligt mörkare ön vad jag hade räknat med. Lite orolig är jag även för att den kommer vara lite för söt med tanke på den dåliga utjäsningen i kombination med den krafitga munich II malten.

2023-11-26
Fatar.

Ställer alltid in vattentemperaturen på två grader över inmäskningstemperatur då temperaturen alltid sjunker när malten åkt i.

När maltmängden inte är så stor blir det enkelt att med hjälp av den specialsydda bryggpåsen mäska in lite försiktigare. Långsamt sänka ner malten i mäsken.

Grenröret från SS Brewtech fungerar perfekt tillsammans med Grainfather G40. En del skum blir det dock trots den försiktiga nedsänkningen.

Vörten blir klarare och klarare för varje bryggning.

Inte mycket rester kvar efter att vörten kylts och flyttats till jäskärl. Majoriteten av det på bilden är humlerester samt proteinfällningar.

tisdag 26 september 2023

Husets Saison och ny gadget

Slipandet på bryggverkets mäskningskvalitét fortsätter med ny gadget samt att jag nu tror mig har kommit till ett slutgiltigt test av vilken jäst som faktiskt kommer höra till husets Saison för all framtid, eller i alla fall fram till nästa bryggning.

Vi inleder med några rader om varför jag fortsätter att envisas med att slipa på mäskningen. Ska sanningen fram så kommer jag nog aldrig närma mig någon fullvärdig LODO-lösning på mitt bryggande. Det har väl egentligen heller aldrig varit målet, men som jag skrivit tidigare finns det vissa aspekter av LODO-bryggande, eller kanske är det bara sund bryggpraxis, som kan tillämpas. Att maltrester, proteinfällningar och annat ”bös” inte följer med i koket är en sådan sak som jag tror gör skillnad för ölets livslängd och smak. Renare smaker som också håller längre tror jag detta kan bidra med. Sedan tycker jag också det gör bryggandet lite roligare när jag har någon aspekt att klura lite på, vilket troligtvis är huvudsyftet. Som ni ser på bilden ovan har jag införskaffat mig en liten pryl från SS-Brewtech som kommer göra återcirkuleringen av vört under mäskning lite smidigare. Syftet med ”grenröret” är att sprida vörten bättre och inte enbart cirkulera längs en och samma kant, vilket är fallet med den slang som används till Grainfathers G40. Grenröret i kombination med den specialsydda bryggpåsen ger mig betydligt bättre förutsättningar att nå en renare vört fri från maltrester. Grenröret passar perfekt att koppla direkt på cirkuleringsslangen till bryggverket och kräver ingen vidare modifikation. Bara att koppla på och köra. Återigen bör nämnas att jag troligtvis har större utmaningar med att nå klarare vört med Grainfather G40 på grund av att jag inte lakar utan mäskar med hela vattenmängden från start, vilket leder till att det är en större mängd vätska som ska bli klar då filtreringsbädden blir mindre sett till ratiot mellan vätska och malt.

När det gäller själva receptet och vad som ska bryggas är det dags för ännu en omgång av husets Saison. Det blir att nästintill maxa bryggverket för en lakningsfri bryggning för att sedan dela upp vörten på två jäskärl för att jäsa med två olika jäster. Delvis tycker jag det är roligt att få ut två öl från en och samma bryggning, men jag har heller inget större jäskärl.

Sommarens Saisonbryggning där jag tog flera steg tillbaka med bryggprocessen för att kunna förfina ytterligare gav gott resultat på flera punkter. Dels stämde min teori om att POF+ (positiv) Saisonjäst, vilket de flesta är, kan skapa en riktig fenolbomb om man mäskar in för lågt. Därför blev sommarens Saisonbryggning en enkel mäskning på 65 grader, vilket resulterade i rena och fina smaker utan stora och kletiga fenoler. Jag kommer göra samma sak denna gång då jag vill se hur de olika jästerna presterar mot min standardmaltnota. Ibland är det svårt att bara göra en ändring i taget, men nu så verkar jag kunna lyckas med just det. En annan mycket positiv överraskning från sommarens Saisonbryggning var torrjästen från Lallemand (Farmhouse) som ena halvan av den satsen fick jäsa med. Den bidrog med otroligt balanserade och rena smaker. Jag tycker faktiskt att den ölen blev bättre än den som fick jäsa med WLP566 (Dupont) så jag kommer därför att jäsa en halvan med Lallemandjästen även denna gång. Den kommer dock att ställas mot den Saisonjäst jag använt mig av överlägset flest gånger, Wyeast 3726 (Blaugies). Beroende på hur resultatet av denna bryggning blir och vilken jäst som jag tycker fungerar bäst kommer en av dessa bli den jäst som får tillämpas som husets Saisonjäst. Nästan så att jag hoppas lite extra på torrjästen eftersom det underlättar förberedelsen till bryggningen så pass mycket, samt att den är billigare.

På ingredienssidan så blir några ändringar från sist. Maltnotan kommer likna den jag använt mig av under de senaste åren när det gäller min standardsaison. Inte mycket att resonera kring den, utan det blir lite vetemalt och rågmalt utöver basmalten.

När det gäller humlen har jag dock lite nya idéer jag vill pröva. När jag tänker tillbaka på de anledningar till att jag ganska länge använt mig av en humlesort med kraftigare alfasyra än vad som traditionellt använts, vilket är Godlings eller annan kalssisk humle där AA-nivån brukar ligga mellan 3 och 5, är att jag upplevt att den primära, skarpa och rena beskan inte riktigt kommit fram i ölet. Jag har dock en teori om vad det kan ha berott på, vilket är att ganska många av mina säsonger haft en övervikt av fenoler som dolt beskan något, vilket lett till att jag inte upplevt den som ren och fräsch. Sommarens Saisonbryggning där jag lyckades minimera fenolerna visade också att en lågalfasyrehumle fungerar utmärkt som bitterhumle, vilket självklart är logiskt med tanke på hur välrenommerade Saisonbryggerier gör. Om min teori kring fenoler i den här typen av öl stämmer så skulle det kunna förklara ganska många av de problem jag stött på i många av mina säsonger.

Namn: Phare XVII och Phare XVIII
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 78%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl: 11+9
Beräknat SRM/EBC: 3.7/7.4
Beräknat OG: 1.056
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 40
OG: 1.054
FG: 1.009 (3726) och 1.010 (Lallemand Farmhouse)
ABV: 5.9% (3726) och 5.8% (Lallemand Farmhouse)

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
71.1% Weyermann Barke pilsnermalt (~1.8L)
15.4% Weyermann vetemalt (~1.8L)
7.7% Weyermann rågmalt (~3L)
3.1% Crisp valsat korn (~1.8L)
2.7% Weyermann syramlat (~2.4L)

Mäskschema
65 grader i 80 min
76 grader i 10 min

Total mängd vatten: 37.2L
Mäskvatten: 37.2L
Lakvatten: –

Vattenbehandling
12g Kalciumsulfat
6g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 120
Magnecium: 18
Natrium: 8
Klorid: 54
Sulfat: 250

Beräknat mäsk-ph: 5.3
Mätt mäsk-ph: 5.5 (dock strulade PH-mätaren en del så ej säker på tillförlitligheten)

Humleschema
@60 min – Styring Goldings Bobek (T-90) – 20 IBU
@30 min – Saaz (kottar) – 10 IBU
@15 min – Styrian Goldings Bobek (kottar) – 10 IBU
@15 min – White Labs jästnäring
@15 min – Protafloc
@5 min – Spindasol B

Jäst
Wyeast 3726 (1L förkultur) i ena halvan
Lalllemand Farmhouse torrjäst i andra halvan
22 grader till FG.

Brygglogg
2023-09-01
Sätter förkultur på 3726.

2023-09-03
Bryggdag utan bekymmer, som drog igång strax efter 06:00 på morgonen. Ca 100 minuter mäskning gav inte någon superklar vört, dock noll maltrester vid rengöring av bryggverk i botten eller runt utloppet vid slutet av bryggdagen. Aktivitet i båda vattenlåsen under kvällen.

2023-09-10
SG på Lallemand Farmhouse: 1.011
SG på 3726: 1.012

2023-09-15
Ställer in jäskylen på 4 grader och påbörjar kallkrash.

2023-09-19
Flaskar båda satserna till 3.5 kolsyrevolymer.
FG på Lallemand Farmhouse: 1.010
FG på 3726: 1.009

Dagens val av jäst. Ena halvan med 3726 som det gjordes förkultur på och andra halvan med en ny favorit.

Betydligt bättre kok idag. Har upplevt det som något för klent vid tidigare bryggningar, men idag behöll jag locket på hela vägen till koket drog igång, och då vill jag tror att det höll i sig bättre. Sannolikt inte den enda anledningen, men kanske en…

Ordentlig humlesoppa med både pellets och kottar

tisdag 5 september 2023

Enkel ESB

Här kommer en fördröjd rapportering från semesterns sista vecka…

Med tid på hand, två tomma fat, samt ingredienser hemma fanns det egentligen ingen anledning till att inte inleda en bryggdag. Med ett fortfarande relativt nytt bryggsystem som man från början såg förbättringsmöjligheter med är det lätt att bli sugen på nya bryggningar. Har man väl investerat i ett system som man vet kommer vara en trogen en lång tid framöver är en del av charmen att hitta nya vägar och metoder för att nå de resultat man vill ha. Istället för att fokusera på de fel och brister systemet har får man istället fokusera på lösningar. För att göra det krävs det fler bryggdagar och med spridda ingredienser hemmavid var det bara att gräva i maltlådor, humlefrys och jästkyl för att se vad som kunde knåpas ihop.

Oavsett om jag ska skrapa ihop ingredienser som redan finns hemma och sätta ihop dessa till ett recept, eller om jag beställer ingredienser där jag planerat ett recept i förväg, så börjar jag alltid med att bestämma vilken jäst som ska användas. Det brukar alltid ligga några paket torrjäst i min serveringskyl och denna gång hittade jag ett paket S-04 tillsammans med några paket champagnejäst. Sistnämnda har jag inga planer att brygga öl med utan de vill jag ha tillgängliga ifall jag behöver tillsätta pigg jäst vid buteljering. Safale S-04 är en ganska allsidig jäst men som har sitt ursprung i England. Den är en ganska kass utjäsare vilket kan vara ganska signifikativt för viss typ av brittisk jäst. Den har länge varit och är fortfarande populär bland bryggare som vill ha en torrjäst för sina New England IPAs eftersom den lämnar en del kropp kvar till ölet, vilket också gör den till ett bra alternativ för svagare engelsk öl. Nu var det ett tag sedan jag bryggde något engelsk samt att jag hade både Maris Otter samt karamellmalt hemma. I humlefrysen hittade jag ett fräscht paket med Goldings, dock belgiska, men målbilden kändes klar. Någon slags bitterliknande historia fick det bli.

Även om det inte händer mer än någon gång på år så är det nästan de roligaste bryggningarna man genomför, de som inte är planerade i förväg utan som man liksom förverkligar när lusten är som störst. Jag gillar generellt inte att bunkra upp med massvis med ingredienser hemma, men nu fanns det över från diverse icke genomförda bryggningar som jag tappat lust för. Receptet är enkelt och något som också ger mig möjlighet att verkligen lära känna Crystal 150 lite bättre, en maltsort som jag använt ganska många gånger i olika öl, men vars egenskaper jag inte riktigt fått grepp om eftersom de alltid använts i kombination med annan Crystalmalt.

Utvärdering av ölet finns längst ner i bryggloggen.

Namn: Easy ESB
Stil: Extra Special Bitter
Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 78%
Beräknad mängd till jäskärl: 11L
Mängd till jäskärl: 12.5L
Beräknat SRM/EBC: 10/20
Beräknat OG: 1.050
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 30
OG: 1.053
FG: 1.016
ABV: 4.9%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
87% Crisp Maris Otter (~2.8L)
10% Crisp Crystal 150 (~64L)
2% Weyermann syramalt (~1.8L)

Mäskschema
67 grader i 60 min

Total mängd vatten: 22.3L
Mäskvatten: 22.3L
Lakvatten: –

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: –

Humleschema
@60 min – W. Goldings – 20 IBU
@15 min – White Labs jästnäring
@10 min – W. Goldings – 10 IBU
@5 min – Spindasol B

Jäst
S-04 i 18 grader till FG.

Brygglogg
2023-08-07
Bryggdag.

2023-08-08
Ett dygn efter att jästen tillsattes och noll aktivitet i jäsröret. Planen var att jäsa denna i samma temp som Cold IPAn då de delar jäskyl, men jag skruvar upp tempen till 18 för att se om det händer något. S-04 kunde enligt tillverkarna jäsa från 15 grader för några år sedan. Man har sedan dess ändrat rekommendationen på förpackningen till 18?

2023-08-09
Morgon och aktivitet i jäslåset. Skönt!

2023-08-11
SG 1.016 och avstannad aktivitet.

2023-08-13
FG blir 1.016. Längesedan jag bryggde med S-04 och jag har inte letat efter anteckningar om jäsningen i bryggloggarna, men fort gick det. FG provet är också relativt klart. Kallkrashar.

2023-08-16
Flytt av öl till fat. Ölet kommer serveras med stoutmunstycket eftersom jag fått flytta över munstycket från min rostfria kran till den andra svarta ”batmankranen”, då beläggningen på munstycket till den svarta börjat släppa, vilket medför flagor ner i ölet när man serverar det. Även om den svarta ”batmankranen” är cool så hade det i efterhand varit bättre med en rostfri kran, eller i alla fall ett rostfritt munstycke.

2023-09-01
Ölet blir lite för runt med lägre kolsyretryck samt den skumkrona som stoutmunstycket bidrar med, så byter till vanligt munstycke samt ökar kolsyretrycket en aning.

2023-09-05
Efter att ha druckit ölet några gånger kan jag konstatera att bryggningen av ölet gett mig en förståelse för vilken typ av maltbas man kan bygga vidare en bitterliknande öl på. Ölet är det inget fel på, men det landar heller inte riktigt rätt. Helt utan felsmaker och jag tycker nivån på beskan ligger helt rätt, även om man skulle gå ner i procent något, vilket man absolut borde, så skulle jag nog behålla samma IBU-nivå. Det som inte landar riktigt rätt är malten. Crystal 150 (Crisp) är en väldigt uttrycksfull malt och enligt Crisps hemsida bör man inte ha mer än 10% av den till sin maltnota, vilket var exakt den mängden jag använde, i syfte att lära mig om maltens karaktär. Den är väldigt karamellig och bidrar med en väldigt påtaglig rundhet till ölets smak. För min palett blir det lite för mycket av just detta. Ölet är inte så mörk som den ser ut på bilden högst upp i inlägget, så den är lite missvisande för hur ölet ser ut. Men om jag skulle brygga samma öl igen skulle jag nog gå ner till 5-6 % av Crystal 150. Jag skulle nog också komplettera Maris Otter-basen med en annan lite maltigare sort, kanske en munich av något slag, för att skapa något av en smakbrygga mellan basmalten och den karamelliga karamellmalten. När fördelningen i denna öl är på 90/10 blir det lite för skarpa skillnader mellan basmalten och karamellmalten och det är där jag tror en mindre mängd av karamellen och munichmalt som kompletterar basmalten skulle balansera upp maltprofilen något.

Ett vörtkok var allt som fångades från bryggdagen

Sidor