Phare XXIII och Sommar III är de senaste säsongerna från hembryggeriet och de bryggdes samma dag. Vörten delades upp på två jäskärl för att prova två torrjästsorter. De bryggdes den 20/4. En av de färdiga ölen sticker ut, på ett positivt sätt.
Receptet i korthet
82% Weyermann Barke pilsnermalt
10% Weyermann vetemalt
5% Crisp Torrefied wheat
3% Weyermann syramalt
Humlade med Perle (kottar) vid 60 min till 25 IBU
Phare XXIII fick jäsa med WHC Farmhouse Vibes som är en ny torrjäst.
Sommar III fick jäsa med Mangrove Jacks M21 Belgian Wit.
Jäsning i 23 grader till nått FG.
I och med dessa två öl, eller kanske ett av dem, känner jag att jag fått lite ny vind i segel kring bryggningen av Saison. Nu är det ju oftast just den stilen som inläggen på bloggen handlat om de senaste åren, men det har känts som att det stått ganska stilla i vilken väg framåt husets Saison ska ta då jag inte varit riktigt nöjd med de senaste versionerna och heller inte vetat vad jag ska göra åt det. Men i och med dessa två öl känns vägen framåt tydligare.
Båda ölen har jag provat fram och tillbaka i ungefär en månads tid. Ibland mot varandra, ibland var för sig och en gång tillsammans med Saison Dupont som referens. Ett förfarande som jag kan rekommendera att man gör med sina öl ibland, även om man inte siktar på att klona eller efterlikna just referensölet. Det blir mycket lättare att hitta fördelar och nackdelar med sitt egna öl när man har ett felfritt öl i ett glas bredvid.
Både Phare XXIII (jäst med WHC Farmhouse Vibes) och Sommar III (Mangrove Jacks M21) ligger oväntat nära varandra smakmässigt, fastän man lätt kan tro att två olika jästsorter som riktar in sig på två olika öltyper borde skilja sig åt ganska mycket. Så är det alltså inte, utan tvärtom tror jag många skulle ha väldigt svårt att skilja dessa öl åt vid en blindprovning. Detta talar ytterligare för att man absolut inte ska stirra sig blind på vad jästtillverkare skriver på etiketterna till jästpaketen, utan du kan landa i saisonland med väldigt många olika sorters belgiska jäster. Båda ölen är torra och välutjästa och beskan ligger på samma nivå som Dupont. Typisk belgisk smakkaraktär med viss fruktighet (hade önskat mer) och kryddiga fenoler. Positivt med båda ölen är att de kryddiga fenolerna, som ska finnas där, är lite mer tillbakadragna än vid förra svängen det bryggdes Saison. Ett av mina stora mål är att få ner de kryddiga fenolerna ännu mer. WHC FV jäste ut några pinnar mer än M21:an, vilket är en bidragande orsak till att den ölen också upplevs som något torrare.
Det är svårt att skriva en utförlig smakutvärdering när man har så pass många saisonbryggningar under bältet. Oavsett vilken jäst du väljer att jäsa med så dyker samma smaker upp. Det viktiga för mig är ta fram en vört som ger en viss jäst möjlighet att producera ett öl där dessa smaker, låt oss koka ner dem till saisontypisk frukt och krydda, är i balans med varandra. Det kan också vara värt att nämna att man kan ha väldigt olika preferenser för hur man vill ha sin Saison. Ni har vid det här laget förstått att jag är ganska petig med just den här stilen och heller inte nöjer mig med vad jästsorter som Belle eller BE-134 producerar. Det som klarnat med dess två öl är att jag tydligt föredrar den som jäst med den belgiska witjästen (M21). Även om ölen är ganska lika så blir den mjukare och mer balanserad i sina smaker. Beskan från humlen möts upp av en lite mjukare munkänsla, medan WHC FV blir lite för stram i sin humlekaraktär. Med den lite mer mjuka (fast fortfarande torra) balansen kommer även fruktigheten fram lite bättre i M21:an. Den är helt enkelt lite mjukare, lite fruktigare och de kryddiga fenolerna tar inte lika stor plats, och det är det hållet jag vill vandra med denna typ av öl.
Att Sommar III blev min favorit av dessa två glädjer mig av flera anledningar. Dels tror jag att det är ett bra jästval för att fortsätta ta husets Saison framåt mot en mjukare och snällare Saison i Blaugies-stil, men det är också en billig jäst som står sig väldigt väl mot de betydligt dyrare och svårhanterande flytande alternativen. Jag kommer med andra ord fortsätta brygga husets Saison med M21:an med några förändringar som förhoppningsvis gör ölet ännu mer balanserat och med mindre kryddiga fenoler. I skrivande stund funderar jag på att efter många år gå tillbaka till ”vanlig” pilsnermalt då jag behöver få känna hur husets Saison blir utan barkemalten. Behöver helt enkelt påminnas om skillnaden för att se om ölet blir lite snällare med en annan typ av pilsnermalt. Jag tänker även dra ner beskan till 20 IBU, mjuka upp maltnotan ännu mer samt inledningsvis jäsa lite svalare för att se om det minskar fenolerna.
