tisdag 15 mars 2022

Engelsk Pale Ale

 

Detta kommer kanske bli det minst lästa blogginlägget som hembryggarbloggvärlden skådat. Det anser jag dock inte vara mitt fel. Det är bara hembryggarbloggvärlden som inte förstått att Engelsk Pale borde vara nästa stora hembryggargrej.

Som jag varit inne på tidigare så dras jag mer och mer åt den engelska ölscenen, vilket till stor del beror på att jag för några år sedan upptäckte Skebos utmärkta sortiment. Visst har jag druckit ESB och andra öl genom åren, men det är helt klart Skebo som gjort att jag nu blivit mer och mer intresserad. När jag började med hembryggning så var brittisk öl kanske det mest ointressanta att brygga. Dels för att jag inte hade någon kunskap om ölen samt att det då, liksom nu, inte är öl som anses som särskilt trendig. För det är ju så det fungerar när man intresserar sig för något nytt. Man snappar upp det som alla skriver och pratar om för att senare fördjupa sig åt olika håll och kanter. Inom ölvärlden så kan dessa håll och kanter verkligen sticka iväg åt många olika håll och det kan också behöva få ta sin tid.

För att lära mig mer om vilken typ av brittisk öl jag vill brygga började jag i slutet av november fila på ett recept utan några större riktlinjer. Jag byggde ett recept och bryggde en öl med den kunskap jag hade i bagaget. KällarAle, som jag döpte ölen till, blev en riktigt trevlig öl med mjuk och fyllig kropp, härligt fruktiga toner från jästen samt att den låga kolsyran på fatet i kombination med stout-munstycket till tappkranen nästintill förflyttade mig från den svala källaren i norra Sverige till en stojig pub i York, eller liknande. Kunskapen om brittisk geografi är även den ganska bristfällig så jag ve inte om det finns några stojiga hak i York, men jag hoppas att det gör det.

KällarAle jäste med den klassiska Fullersjästen, Wyeast 1968, som bär namnet ”London ESB Ale”. Mitt intresse för belgisk jäst har börjat förflytta sig mot engelsk jäst och jag utgår, på samma sätt som när jag brygger Saison, från jästen när jag tänker kring det färdiga ölet. Eftersom min kunskap kring engelsk jäst fortfarande är ganska begränsad kommer jag inte göra någon lång utläggning om detta. Här utgår jag istället från utjäsningen av den jäst jag kommer använda till denna bryggning, som återigen kommer vara just Fullers-jästen. När jag tidigare använt denna jäst har utjäsningen varit riktigt dålig och jag har upprepade gånger legat runt 55-57%. Tittar man på produktinformationen ska den ligga på 67-71%, så jag anar att den kan bete sig något annorlunda beroende på hur pigg den är och troligtvis kommer den jäsa ner mot dessa siffror om man kokat ihop en förkultur. Här kan jag passa på att tillägga att det finns torrare engelsk öl än den som jag bryggt (pale ale, golden ale, bitters mm) och den som jag tänker mig att denna bryggning ska resultera i. Skebo använder sig t.ex. av Wyeast 1098 som kanske framhäver humlen lite tydligare än vad Fullers-jästen gör samt ger ett torrare och krispigare öl. Fullers-jästen upplever jag som fruktigare och fylligare vilket gör den bra att använda till svagare öl.

Även om KällarAle var en riktigt trevlig öl vill jag se vad som händer om man förenklar receptet något. Jäser man med Fullers-jästen upplever jag att man inte behöver oroa sig för kropp eller maltkomplexitet utan det är nästan tvärt om. Trots sina blygsamma 4.3% upplevde jag den nästan för fyllig. Så till denna bryggning blir det med undantag för lite syramalt enbart brittisk alemalt från Crisp. Egentligen hade jag velat följa de brittiska bryggartraditionerna även kring humlen och enbart använda kottar, men det verkar bli svårare och svårare att få tag på humle i kottform. Det blir därför en pelletsblandning av Whitbread Golding och Soverign, två sorter jag inte har någon erfarenhet av. Således hoppas jag att slutresultatet blir en öl runt 4% som bärs fram av en fruktig grundton från jästen, en maltig bas samt en rejäl kick från brittisk humle. Mitt enda frågetecken är huruvida en stor del av humlen kommer ”ätas upp” av den relativt fyllig restsötman. För att återigen återkomma till Skebo så upplever jag deras öl som relativt torra, vilket också lyfter fram de brittiska humlesorterna på ett utmärkt sätt. Det är således inte helt omöjligt att jag i framtiden kommer använda Fullers-jästen till ett lite enklare och mer tillbakadraget öl, kanske i kombination med något rostat, medan torrare och pale ale-liknande öl med humlekick kommer jäsas med en annan jäst. Vi får se. Just nu är jag dock väldigt taggad på denna öl.


Namn: Snooze and explore
Stil: Engelsk Pale Ale/Strong Bitter
Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
 76%
Beräknad mängd till jäskärl: 12L
Mängd till jäskärl:
 11.4L
Beräknat SRM/EBC: 6/12
Beräknat OG: 1.058
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 42
OG: 1.063
FG: 1.014
ABV: 6.4%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
95.1% Crisp Best Ale (~2.8L) 3500gr
4.9% Weyermann syramalt (~2L) 180gr
1.6mm krossning

Mäskschema
65 grader i 60 min.
76 grader i 10 min.
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 20L
Mäskvatten:
 20L
Lakvatten: –


Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 96
Magnecium: 12
Natrium: 6
Klorid: 60
Sulfat: 159


Beräknat mäsk-ph: 5.15
Mätt mäsk-ph: 5
Mäskjustering: 


Humleschema
@60 min – Whitbread Goldings (pellets) 30 IBU
@15 min – White Labs jästnäring
@5 min – Whitbread Goldings (pellets) 5 IBU
@5 min – Sovereign (pellets) 6 IBU
@0 min – Whitbread Goldings (pellets) 2.5g/L vört
@0 min – Sovereign (pellets) 2.5g/L vört


Jäst: Wyeast 1968 London ESB – 1L förkultur
Jäser i 19 grader, 21 grader mot slutet.
Rekommenderad antal jästceller: 128MD
Beräknad mängd jästceller: 190MD


Brygglogg
2022-02-19
Sätter förkultur på 1L.

2022-02-20
Bryggdag. PH blev för första gången någonsin lägre än beräknat. Misstänker att det är basmalten som ställde till det då jag alltid planerar för ett lägre PH i bryggprogrammet. PH landar på 5.0 vilket är för lågt, men något jag får leva med eftersom jag inte har något att höja med samt att sådana företag alltid slutar med strul. I övrigt flöt bryggkvällen på bra. Aktivitet redan någon timme efter avslutad bryggdag. Utan förkultur har denna jäst varit lite långsam att komma igång. Ska bli intressant att se om utjäsningen påverkas.

2022-02-21
Häftig aktivitet i vattenlåset.

2022-02-22
Fortsatt hög aktivitet i vattenlåset.

2022-02-23
På morgonen har aktiviteten lugnat sig något, vilket talar för att jäsprocessen börjar att avta. Bedömer den fortfarande som väldigt aktiv men jag höjer till 21 grader redan nu för att hjälpa till med utjäsningen.

2022-02-25
Aktiviteten har avtagit kraftigt, men svag rörelse i vattenlåset. Uppskattningsvis en bubbla i minuten. Borde vara färdigjäst slutet av veckan. Upplever ganska stor skillnad i hur jästen beter sig nu när jag satte en förkultur. Både tidigare start och längre jäsning. Denna borde kunna söka sig ner under 1.020.

2022-02-26
Upptäcker till min stora förvåning att SG ligger på 1.014. Det är alltså en ganska stor skillnad på hur den här jästen beter sig när den är extra pigg och tillsätts från en förkultur, än när man enbart hivar i jästen direkt från paketet. Så är det givetvis med många jäster, men med tanke på mina småsatser så förväntade jag mig inte riktigt denna märkbara skillnad i utjäsning. Den ligger nu på 77% i utjäsning medan jag har beräknad OG på vörten efter en utjäsning strax över 60%. Fick även ut högre effektivitet från bryggdagen än beräknat, så detta kommer blir en ganska stark öl runt 6.5%, istället för 4-5%. Nåväl. Nu vet jag i allafall hur jästen fungerar i detta sammanhang, vilket är bra att veta eftersom jag troligtvis kommer brygga liknande öl fler gånger.

2022-02-27
Kallkrashar.

2022-03-01
Fatar.

fredag 4 mars 2022

Saison l’ancienne – Blanda Saison och pseudolambik



Ni som har hängt med i bloggen ett tag kanske minns att jag för ett tag sedan skrev om Brasserie De La Sennes grundare och bryggmästare Yvan De Baets och en lång intervju som Doug Piper gjorde med honom i augusti ifjol. Har ni inte varit inne på Doug Pipers Facebooksida Gourmet Brewing så kan jag varmt rekommendera ett besök, alternativt att man anmäler sig till nyhetsbrevet. Gourmet Brewing har flera intervjuer med riktigt spännande bryggare och ölpersonligheter runt om i världen. I intervjun med De Baets, benämnd ”Saison Myths”, diskuterar de hur historisk Saison bör ha smakat innan Brasserie Dupont under 50-talet började laborera med sin husjäst och separera de befintliga jäststammarna. Här bör poängteras att Saison säkerligen smakade ganska annorlunda beroende på var den bryggdes och hur ölet hanterades. Precis som med dagens Lambik så finns det belägg för att Saison på sina ställen i Belgien har lagrats på träfat under längre perioder och då ska ha haft en tydlig syrlighet, till skillnad från dagens lactobacillusfria Saison. För att göra en lång historia kort så hävdar De Baets bestämt att en historisk Saison, beroende på var den bryggdes och lagrades, hade flera likheter med Lambik. Med det i åtanke är det alltså inte helt oväntat att De Baets under 2021 börjat skeppa ut bryggeriets ”Saison De La Senne”, som är en Saison blandad med Lambik från självaste Cantillon. Kanske vill De Baets med ölet skaka om i den annars så kategoriserande ölvärlden och skapa en medvetenhet om att Saison faktiskt inte bara får smaka som, typ, Dupont?

Med inspiration från De La Senne och deras historiska tolkning av stilen så blandade jag själv ihop en syrlig Saison i slutet på september förra året. Jag hade några liter aprikospseudolambik över där själva aprikossmaken inte riktigt kom till sin rätta och som jag då ville gör något nytt med. Sagt och gjort blev det en 50/50 blandning av husets Saison nummer 12 och aprikospseudolambiken, tillsammans med sockerlag och champagnejäst för att säkra en ordentlig flaskjäsning. Det roliga med det färdiga ölet är att det är en blandning av två öl som inte blev som jag hade tänkt mig, men som i kombination med varandra blev något helt annat och även ett bra öl. Inte helt dumt att ha några liter av en översyrlig pseudolambik över eftersom en blandning med annan, förslagsvis belgisk öl, ger både Lambiken och Saisonen nytt liv. Saison l’ancenienne betyder just den gamla årstiden, så detta blir min historiska hommage till stilen. Hur smakade då ölet?

Det här är ett öl som förändrats med tidens gång. Till en början upplevde jag det ha en mer nyanserad smakprofil då saisondelen av ölet tog mer plats än vad det gör i skrivande stund. Självfallet så tar syran över mer och mer med tiden. Det är trots allt en mycket trevlig öl. Syran är hög och komplex vilket är den grund som ölet vilar på. Frisk och fräsch. Den väcker gommen på ett härligt sätt och blir just den där ölen man vill ha hemma när man inte riktigt är sugen allt det de andra. Måhända blir den något kärv i längden men balanserar man smakupplevelsen med en god ost till, håller upplevelse hela glaset igenom. Aprikostonerna från lambiken är rätt svåra att identifiera och måhända är det vetskapen om att dessa bör finnas där som gör att man kan ana en lätt ton där någonstans i bakgrunden. Syran har som sagt blivit mildare i och med blandningen. Saisondelen kan man inte påstå är särskilt framträdande. Jag har svårt att uppfatta några klassiska jordiga eller fruktiga toner som jag kan härleda till en Saison, utan det är rakt igenom en syrlig öl.

Frågan är om detta är en Saison eller en suröl? Det kan nog tolkas lika olika beroende på vem du frågar. I dagens ölvärld är det självfallet inte en Saison, men ur ett historiskt perspektiv kanske man kan anse något annat. Det är kanske inte heller så noga.